I går avgick Inger Persson som ordförande för Sveriges Konsumenter (SK) efter 12 år. Senare i maj avgår Lars- Göran Petterson som ordförande i LRF. Inger Persson som medlem i EU:s sociala ekonomiska kommitté, ESK, där den civila dialogen är ett viktigt instrument, tog initiativ till att starta ett samtal mellan konsumenterna och producenterna, det som kom att kallas Konsumentdialogen. Jag, som alltid har varit en livlig tillskyndare av allianser och dialog gav vid årsmötet Inger en eloge för att hon drev på i denna fråga. Det är så, man ofta når framgång. Det finns krafter inom konsumentrörelsen som vill avskärma sig från det, som uppfattas som producent – eller industriintresse. Nu gäller det att efterträdarna Örjan Brinkman, för konsumenterna och sannolikt Helena Jonsson för bönderna ser till att den konstruktiva dialogen fortsätter och ger frukt. Min erfarenhet säger att det finns många värderingar som vi delar – de som odlar växterna och föder upp djuren och de som vill göra sina medvetna val av livsmedel i butik, på restaurang och i den offentliga upphandlingen. Det finns mycket att jobba med – offentlig upphandling, den viktiga frågan kring uthållig produktion och konsumtion, klimatet och antibiotikaresistensen.
Grattis Örjan Brinkman till ordförandeskapet. Från föreningen Vi Konsumenter, som medlemsorganisation i Sveriges Konsumenter, beklagar vi att vår kunniga vice ordförande Eva Callmer inte fick delta i styrelsearbetet, då styrelsen minskade från sju till sex ledamöter. Men var så säker, vi kommer att rikta frågor och uppmaningar till styrelsen. Det finns en fråga som jag ställde vid förra årsmötet, men aldrig fått ett bra svar på. I sina policydokument anger SK ständigt att man vill ge konsumenterna möjlighet att välja genom märkning och information. Ändå säger man nej till någon form av klimatmärkning, utan anser att klimatkriterier ska ingå i miljökriterierna. Trots att en mycket tydlig majoritet av tillfrågade konsumenter vill ha märkning för att kunna göra medvetna val. Jag tycker med anledning av detta att man faktiskt bör fråga konsumenterna i många frågor och inte bara gå på sin egen politiska känsla och intuition. Jag förstår att utsläpp av koldioxid per kg produkt, inte ger mig som konsument någon vägledning. Men det regelverk som KRAV och Svenskt Sigill utarbetat tillsammans bygger på åtgärder, som minskar utsläppet av växthusgaser. Varför vill man inte ge de företag som går före och visar vägen rätten att märka sina produkter. Nu finns det trots SK:s uppfattning, möjlighet att välja klimatcertifierade produkter som mjölken från Sju Gårdar, Nibbles griskött Alverbäcks blommor, Orto Novos växthuskryddor och Findus ärter.
Och så Sveriges Konsumenters utmärkta tidning Råd & Rön. Jag läser den från pärm till pärm. I senaste numret ägnade man en artikel åt märkning och hur den säkras. Jag förmodar att syftet är att vägleda konsumenterna kring ekologiskt, KRAV, Svanen m fl. Men då tycker jag faktiskt man borde ha inkluderat Svenskt Sigill – märkningen. Den möter ju många konsumenter i livsmedelsbutikerna. Svenskt Sigill är ju inget varumärke utan står för en standard som accepterats av SWEDAC och kontrolleras av oberoende certifieringsorgan – en tredjepartskontroll. Det är en standard som faktiskt är öppen även för producenter i andra länder än Sverige. För att märka Svenskt Sigill måste dock produkten vara svensk.