Läkaren och ledarskribenten Björn Ramel ifrågasätter i Svenska Dagbladet en minskning av antibiotikaanvändningen. En minskning kan vara riskabel säger han. Vi som engagerat oss i frågan är nog helt överens om att vi måste jobba med att försöka minska behovet av antibiotikabehandling och att det är den onödiga och felaktiga användningen av antibiotika, som ska bort. Det är ett folkhälso – och djurskyddsproblem att inte behandla sjuka om diagnosen säger att man ska göra det. Björn Ramel ifrågasätter sambandet mellan förbrukningen av antibiotika och resistensutvecklingen. Inom djurhållningen finns statistik som starkt stöder det sambandet. Antibiotikaförbrukningen i olika länder uppvisar stora skillnader i förbrukning och andelen resistenta bakterier. Det är stor skillnad mellan Sverige å ena sidan och Holland, Frankrike och Spanien å andra sidan. Sverige har betydligt mindre antibioikaförbrukning och mindre problem med resistenta salmonellabakterier – campylobacter och E coli.
Det är väl magstarkt av mig att överhuvudtaget yttra mig i denna fråga som varken är läkare eller veterinär. Men efter att ha jobbat med frågan om antibiotika till djur sedan början av 80-talet tar jag mig friheten och tycker det är viktig. Jag har haft nära kontakt med duktiga rådgivare som Christina Greko och Björn Bengtsson vid SVA och lyssnat på kloka experter inom humansidan exempelvis på det stora antibiotikaseminariet på SMI den 5 april.
I veckan hade Socialdepartementet en hearing kring Socialstyrelsens rapport: Förslag till utveckling av strategin mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner från 2011. Denna gång hade man samlat lantbruksnäringen, häst – och sällskapsdjursrepresentanter, veterinär – och konsumentrepresentation. Själv representerade jag Vi Konsumenter Det fanns ett starkt stöd för förslagen till en gemensam samverkansfunktion och en nationell kommunikationsstrategi. Många lyfte vikten av att behålla det goda svenska djurhälsoläget. Christer Wretborns förslag i utredningen Folk – och Djurhälsa innebär en oacceptabel risk som framfördes av mig och flera andra. Jag tog också upp rätten att ställa krav i den offentliga upphandlingen och behovet av att skaffa sig ökad kunskap om riskerna med spridning av antibiotikaresistens via livsmedel. Och så måste Jordbruksverket se till att vi får system som gör att vi kan följa upp läkemedelsförbrukningen uppdelat på djurslag, diagnos och förskrivare.
3 kommentarer
Det verkar svårt att diskutera dessa frågor utan att misstänkliggöras.
Jag ifrågasätter inte ett generellt samband mellan å ena sidan antibiotikaanvändning och å andra antibiotikaresistens. Därför skriver jag i Svenska Dagbladet:
”Bättre hushållning med antibiotika är en självklar och viktig ingrediens i kampen mot detta folkhälsohot.”
Bättre hushållning betyder smartare förbrukning, dvs att patienter som inte behöver antibiotika inte ska ha det. Trots att Sverige har en låg användning internationellt sett är det tydligt att det finns utrymme för förbättringar som kan gagna både individ och samhälle.
Den som läser boken jag nyligen gett ut (Läkare utan vapen) lär också inse att detta är min grundhållning.
Men det finns knappast ett samband mellan antibiotika och resistens utan flera. T ex har Streptococcus pyogenes, en bakterie som bl a orsakar halsfluss, aldrig utvecklat resistens mot penicillin trots omfattande exposition. Vidare tycker jag att allmänheten ska informeras om att antibiotikaresistens är ett komplext problem och hur det vetenskapliga stödet ser ut för den politik som förs.
I Journal of Antimicrobial Chemotherapy 2010 skriver till exempel Virve I Enne: ”The strategy of decreasing antimicrobial prescribing to reduce existing antimicrobial resistance appears attractive, but its effectiveness, particularly in the community setting, remains unclear.”
En annan studie – publicerad i The Lancet Infectious Diseases häromåret – som undersökt effekten av olika nationella kampanjer för att minska antibiotikaanvändningen kom fram till att det är oklart huruvida dessa kampanjer leder till fler ”adverse outcomes”, dvs biverkningar. Kampanjerna innehöll för övrigt inga ekonomiska belöningar för låg förskrivning.
Det är lite med klimatet som med antibiotikaresistens – man behöver inte vara ”skeptiker” bara för att man ifrågasätter delar av politiken.
Jättetack för att du tog dig tid för att kommentera min blogg. Jag känner det inte som jag misstänkligjorde utan kanske snarare kände oro över att ditt budskap avsiktligt skulle övertolkas. I SvD har du ju fått svar från proffsen Otto Cars med fl. Själv har jag precis startat min femte penicillinkur mot Borelia. Jag talade med läkaren som inte fått några signaler om att Borelia skulle ha utvecklat resistens mot Kåvepemin.
För en Mjölk-Ko gäller det idag att bli fullt frisk på fem dagar på antibiotika, en andra chans får hon inte.
Och man får be vackert vid första besöket om hon inte har hög feber osv.
Som tur är blir nio av tio fullt frisk från sin mastit vid behandling.
Jag är rätt säker på att många mjölkkor underbehandlas idag pga köpmotstånd till vet. konsultationer.
Du ska vara glad att du inte blev en mjölkko Gunnela!