I morse skulle jag ha suttit i SVT:s morgonsoffa och samtalat kring storskalig intensiv animalieproduktion och risken för uppkomsten av sjukdomsframkallande bakterier. Så kom beskedet i går eftermiddag att den nya EHEC-bakterien hade sitt ursprung från mänskliga tarmbakterier E. coli och inte från nötkreatur. Erik Eriksson SVA signalerade det till mig redan i början av juni (se blogg 8 juni). Bakterier kan mutera, hänga på sig olika egenskaper som att bilda toxiner och plocka upp antibiotikaresistensgener. De har överlevt miljontals år och vi är helt beroende av dem för vår egen överlevnad. Detta faktum innebär inte att vi ska sluta bekämpa salmonella, campylobacter eller EHEC. Det innebär också att vi måste ifrågasätta den storskaliga intensiva djurhållningen med många djur på liten yta, högt smittryck, omfattande antibiotikabehandling och handel med levande djur. För mig är den ökande antibiotikaresistensen ett övergripande och stort problem.
Jag blev inbjuden till SVT som ansvarig för livsmedelsäkerhet och djuromsorg på Svenskt Sigill. I regelverket för Svenskt Sigill-certifiering finns krav på hur man förhindrar att smitta sprids från djur till människa och via livsmedel. För grönsaksodlare är det speciellt viktigt att minimera riskerna med bevattningsvatten. Certifiering med Svenskt Sigill är ett sätt att öka livsmedelssäkerheten. Vi har system för att odlare skall ha kontroll på vad de gör och rutiner för säker produktion, och detta kontrolleras regelbundet av en oberoende tredje part. Åtgärderna innefattar till exempel att man gör riskbedömningar och har rutiner för säker skörd och hantering, Min kollega Anna Richert har jobbat intensivt med att inhämta ny kunskap, smittspårning och att stödja producenterna i krishanteringen.
SVT ville höja blicken och inte bara tala om den akuta situationen kring smitta från groddarna. Man hade inspirerats av Henrik Ennarts SvD:s resonemang kring den intensiva storskaliga produktionens risker. Och jag tycker det var alldeles rätt tänkt, om det inte var för att den aktuella EHEC-bakterien kom från mänskliga E coli. Men för mig är antibiotikaberoendet i denna typ av djurhållning ett vidare och större problem. Många djur på samma ställe innebär en större risk för smittspridning och innebär ökad sårbarhet i livsmedelskedjan. 100 VTEC/EHEC- bakterier hos en inköpt kalv kan snabbt spridas till tusentals djur och sedan vidare i livsmedelskedjan. Stora besättningar ställer högre krav på smittskydd (biosäkerhet). Det kan vara intressant att titta på Svenska Djurhälsovårdens logga, som bygger just på smittspridning mellan individer. Även om man nu kan konstatera att den nya aggressiva EHEC-liknande bakterien (man kanske ska döpa om den) har sitt ursprung hos mänskliga tarmbakterier, måste vi fortsätta vårt arbete med att förhindra smittspridning av VTEC/EHEC från djur till människa. Nu kommer ju sommaren med högre risker – gårdsbesök, djur på bete o s v.
Gödsel är ju en ovärderlig resurs. Inte minst för den ekologiska produktionen. Det är oacceptabelt att hälla ut den i Östersjön som man har sett görs i Polen och Ryssland. Å andra sidan är tarmbakterier som salmonella, VTEC/EHEC och campylobacter ett folkhälsoproblem. Vi måste hitta en balans i detta.