Min hypotes är att det är utredningen Folk – Djurhälsa (SOU 2010:106, utredare Christer Wretborn) som ligger på departementet sedan januari, som gör att Landsbygdsdepartementet inte vill uttala sig om finansiering av kontrollprogram för VTEC/EHEC. Wretborn har ju föreslagit att bönderna ska ta kostnaderna för bekämpningen av VTEC/EHEC och andra zoonoser på gården. Då finns det skäl att läsa Jordbruksverkets och SVA:s (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) synpunkter på utredarens förslag. SVA pekar på bristande kunskaper om hur besättningar ska saneras, vilket kan leda till att gårdarna kan bli spärrade mycket länge och medföra orimliga kostnader för djurägarna. Jordbruksverket har pekat på svagheten att Wretborn har listat vissa typer av VTEC/EHEC för bekämpning. Verket har föreslagit ett frivilligt kontrollprogram för VTEC/EHEC för O157 (vanligast hos svenska nötkreatur) enligt samma modell som vi i Sverige har bekämpat andra smittsamma djursjukdomar och zoonoser. Men utan statliga pengar går det inte. Jag tycker man för lätt i debatten har pekat ut Jordbruksverket som orsaken till bristen på regelrätta kontrollprogram. EHEC är verkligen ett exempel på hur myndigheter och näring har kämpat tillsammans för att minska risken för att spridning mellan djur och människa sedan mitten av 90-talet.