Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Än finns det hopp kring den offentliga upphandlingen av livsmedel. Förvaltningsrätten i Falun har avslagit Serveras ansökan om överprövning av Rättviks upphandling av livsmedel. Rättvik hade fått göra om sin upphandling, men hållit fast vid ett antal djurskyddskrav som max transporttid av djur till slakt, kött från bedövade djur, ägg från höns i berikade burar och grisars krav på utrymme och strö. Förvaltningsrätten har hänvisat till EU-fördragets artikel 13 om kravet att inkludera djurs välfärd i utformning och genomförande av unionens politik. Det är upphandlaren som avgör vad man vill upphandla och kommunens krav strider inte mot LOU (lagen om offentlig upphandling) enligt förvaltningsrätten. Man anser att leverantörer i andra länder än Sverige kan uppfylla kraven. Serveras argumentation till rätten ger inte stöd för Serveras omsorg om djurskyddet, som de framfört i debatten och i kommentarer till min blogg. Om Servera vill bli trovärdigt i sin djuromsorgssatsning ska man inte hänvisa till att det inte finns skäl för att frångå EU:s minimidirektiv. Nu håller vi tummarna för att Sigtuna-fallet hanteras på lika seriöst sätt i kammarrätten.

På COOPs spännande Änglamarksseminarium i juni träffade jag Jens Johansson U&W och Bo Algers. Vi enades om att det är oacceptabelt att en av de största aktörerna i den offentliga upphandlingen, Servera, i ett stort antal fall har överprövat kommunernas djurskyddskrav vid upphandlingen av livsmedel. Vi skrev ihop en debattartikel som Bo Algers lyckades få in i UNT den 14 juli. Där pekar vi på att Servera systematiskt har överklagat upphandlingar som kommuner gjort och som innehållit krav på rimlig djuromsorg . Under de senaste två åren har man faktiskt överklagat 22 upphandlingar. Jag citerar ur debattartikeln: ”I april gav så förvaltningsrätten i Uppsala Servera rätt i dess överprövning . Förvaltningsrätten har tolkat lagen så att det inte går att ställa högre krav i en upphandling än vad som föreskrivs i EU:s miniminivå. Detta trots att djurvälfärd ingår i EU-kommissionens egna rekommendationer (Green Public Procurement Product Sheet), som vänder sig till de myndigheter som vill upphandla de bästa miljöprodukterna som finns på marknaden. Enligt Lissabonfördragets artikel 13 ska vi i medlemsstaterna ta full hänsyn till att djur är kännande varelser och EU arbetar nu intensivt för att tillämpa objektiva metoder för bedömning av djurvälfärd som utvecklats av EFSA (EU´s myndighet för livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurvälfärd) i samband med WTO-förhandlingar.
EU-lagstiftningen är omfattande och snårig därför begärde Miljöstyrningsrådet en granskning och ett utlåtande av rättsexperten Niklas Bruun, professor i juridik vid Helsingfors Universitet. Slutsatsen var ”Det finns ett klart utrymme för djurskyddskrav vid offentlig upphandling inom EU”.
Konsekvensen av Serveras ständiga överklaganden och förvaltningsrättens tolkning är allvarliga. Det riskerar att bli praktiskt omöjligt att ställa krav på djuromsorg i offentlig upphandling om denna dom blir prejudicerande. Det riskerar också den svenska djurskyddslagstiftningen som ju i många hänseenden är strängare än på EU nivå. Om god djuromsorg inte tillåts vara ett konkurrensmedel finns risk att krav ställs att sänka vår lagstiftning till EU-nivå med ytterligare försämringar för djuren som följd.”

Servera framhärdar med att hävda att man vill främja god djuromsorg och att det är kontrollmöjligheten och verifikationerna som är problemet. Men läser man Serveras inlagor till förvaltningsrätterna säger man något helt annat. Man ifrågasätter att man kan ställa högre djurskyddskrav än EU:s miniminivå. Dessutom hävdar man att leverantörer i andra länder inte kan känna till kraven. Detta är fullkomligt orimligt eftersom de bygger på beslutade EU- direktiv eller EFSA – rapporter. Därför är domen från Falun ett riktigt glädjeämne. Här har man hänvisat till EU-fördragets artikel 13 och till att djurskyddskrav är kopplat till varans kvalitet.