Det är antalet måltider som dagligen serveras till barn, gamla och sjuka i Sverige. Och hur denna mat produceras har betydelse från hållbarhetssynpunkt. Det tycker riksdagen och det tycker medborgarna/konsumenterna. Men Konkurrensverket anser sig ha rätt att tycka att den offentliga maten har marginell betydelse (4 % av den totala livsmedelskonsumtionen) och att upphandling inte ska användas för att uppnå samhälleliga mål. Konkurrensverkets ifrågasätter också djurskydd som berättigat kvalitetskrav. Men om kvalitetsaspekter begränsas till ren produktkvalitet exempelvis näringsinnehåll, livsmedelsäkerhet och smak, kommer stora delar av hållbarhetsaspekterna att negligeras. Det är i primärproduktionen som miljöpåverkan och hållbarhetsaspekter har störst betydelse. Och Konkurrensverkets ohållbara resonemang har använts av Servera i deras inlagor till förvaltningsrätterna. Upphandlingsutredaren Anders Wijkman fick, på sin hearing i fredags, med sig oroväckande signaler från offentliga upphandlare, Miljöstyrningsrådets aktiva roll och viktiga fakta om EU-rättens möjlighet att ställa miljö och djurskyddskrav i offentlig upphandling från LRF:s rapport.
Slutsatserna av Anders Wijkmans hearing den 26 augusti är att Serveras alla överprövningar har gett den förväntat negativa effekten, som jag befarade d v s att upphandlarna vågar inte använda Miljöstyrningsrådets miljö- och djurskyddskrav i sina upphandlingar av livsmedel. Jag fick också bekräftat att överprövningarna är mer omfattande inom livsmedelsområdet än inom andra offentliga upphandlingar. Man kan i sammanhanget fråga sig om någon vågar ifrågasätta kommuner, som vill upphandla miljöbilar?
Jag vet inte om det är Per-Arne Sundbom (tidigare Konkurrensverket) personliga uppfattning att den offentliga upphandlingen inte ska användas för att uppnå samhälleliga mål, men under pausen hänvisade han till sin GD, som uttalat det samma. I sin utredning Mat och Marknad – offentlig upphandling har han använt KSLA:s definitioner av kvalitet. Det innebär att djurskydd inordnas under rubriken ”subjektiv kvalitet”. Detta faktum använder Sundbom för att hävda att det därmed blir problematiskt till skillnad mot objektiv kvalitet som handlar om produktkvalitet d v s näringsinnehåll, innehåll av restsubstanser, konsistens o s v. Det är nog dags för KSLA att ta ett rejält omtag (jag har fått information om att KSLA ska se över sin rapport). För oss som är insatta i djurskyddsfrågor är djurskyddsaspekter inte det minsta subjektivt. Det finns resursbaserade och djurbaserade djurvälfärdsmått, som har tydlig vetenskaplig grund. Dessa har också stöd i bl a det stora EU-projektet Welfare Quality. Mer relevant är det tala om produktkvalitet och produktionskvalitet. Det är inte heller ovanligt att produktionskvaliteten påverkar produktkvaliteten. Och det är angeläget att betona att djurskyddskrav har en koppling till djurhälsa och därmed behovet av antibiotikabehandling och antibiotikaresistens. De 67 kvalitetsstandarder som enligt Kommissionen finns inom EU och som innehåller kriterier för djurvälfärd kan knappast betraktas som byggda på subjektiva.kvalitetskrav.
”Fyra procent är inte lite” sa Anders Wijkman när Per-Arne Sundbom ville marginalisera den offentliga upphandlingen (8,4 miljarder) kr i relation till den totala livsmedelskonsumtionen (190 miljarder). Det finns andra exempel på att 3 – 4 % av marknaden har haft stor betydelse.