Av 440 registrerade kvalitetsstandarder för livsmedel som EU-kommissionen har kartlagt, kan 67 stycken klassas som djurvälfärdsstandarder. De mest framgångsrika är den holländska ”Beter Leven”( bättre liv) och brittiska ”Freedom Food”. Båda dessa drivs av stora djurskyddsorganisationer, Dierenbeschirmung respektive RSPCA (Royal Society for Prevention of Cruelty to Animals). Djurskyddsorganisationer stöder ofta den ekologiska djurhållningen, men i många länder är denna av liten omfattning och därför har man framgångsrikt satsat på egna djurvälfärdsstandarder och fått respons av handeln. I Storbritannien säljs 95 % av icke burägg och en fjärdedel av allt griskött under Freedom Food-märkning. Holländska Beter Leven har tre nivåer – tre stjärnor. Totalt 10 miljoner djur (varav 3, 9 är kycklingar) är certifierade enligt Beter Leven. Det intressanta är att det finns Beter Leven- certifierade gårdar också i Storbritannien, Irland och Frankrike. Den trovärdiga avsändaren anses vara en del av framgången. Stora livsmedelsföretag typ Unilever vill gärna ha ideella organisationer som garant för att man stöder ett vällovligt syfte. Så Servera, Menigo, ICA, COOP m fl det finns möjlighet att stödja såväl svenskt djurskydd, certifierat enligt Svenskt Sigill, som djurvälfärdskoncept i andra länder. Det blir mer konkurrens på lika villkor då.
Ett möte med djurskyddskollegor från tunga EU-länder ger många tankeställare. Vi som jobbar med djurskydd på EU-nivå vet att förändra djurskyddslagstiftningen inom EU är ett oerhört mödosamt arbete. Kommissionär Dalli, DG Sanco, har verkligen inte visat någon större vilja att driva djurskyddsfrågor. Konkurrensverket, som anser att det är mer framgångsrikt att ändra EU:s djurskyddslagstiftning än att ställa djurskyddskrav i offentlig upphandling, måste inse detta. Därför blir certifierade djurvälfärdsstandarder intressanta för att driva på för ett bättre liv för djuren i EU (och kanske också i tredje land). Det räcker inte med att bara pusha för ekologiskt. I Storbritannien och Holland är den ekologiska djurhållningen liten – i Holland runt en procent. I de flesta fall klarar ekologiska besättningar kraven i djurskyddsstandarden, men det finns exempel på många konventionella besättningar som når tre stjärnor i Holland. Från djurskyddsorganisationerna ses med viss skepsis på en kombinerad kvalitetsstandard som Svenskt Sigill, som också säkrar miljö och livsmedelssäkerhet. Men tittar jag på IP Sigills djurvälfärdskrav, så hävdar vi oss väl. Visst har vi den svenska djurskyddslagstiftningen som bas. Men vi kan i standarden också balansera eventuella målkonflikter mellan djuromsorg och miljö, och med klimatcertifiering även klimatkrav.
Varken Dierenbeschirmung, RSPCA eller Deutsche Tierchutz har någon standard för mjölkkor. Det finns självklart en logisk förklaring till detta, eftersom fjäderfä – gris- och kalvproduktion anses vara de mest intensiva djurhållningsformerna. Lammproduktionen i Storbritannien ansågs vara för svår att certifiera p g a att spårbarheten inte går att säkerställa. Trots mul – och klövsjukeutbrottet 2001 i Storbritannien, så handlas får på kreatursmarknader kors och tvärs över landet. Och kor anses av konsumenterna fortfarande ha det bra! Inom Svenskt Sigill är standarden för mjölk viktigt och omfattar en stor andel av svenska mjölkkor.
Intresset för djurbaserade djurvälfärdsindikatorer är stort, men man är tydlig med att djurvälfärdsstandarder måste bygga på såväl resursbaserade krav som att mäta utfallet genom djurbaserade mått. Även i andra länder än Sverige finns diskussionen om att underlätta lagstiftningen genom att ersätta detaljreglering med mätningar av djurens välfärd – out come. Men det är fortsatt viktigt att förebygga djurskyddsproblem med en god djurmiljö.
Som alltid när jag berättar om att den ekologiska kycklingproduktionen i Sverige bygger på snabbväxande hybrider, så skakar man på huvudet. Djurvälfärd måste täcka hela kedjan – allt från avel till avlivning. RSPCA har valt att inte ange slaktålder för kycklingar, eftersom detta kan leda till att uppfödaren svälter kycklingarna. Det är en del av min kritik mot den ekologiska kycklingproduktionen.