För några år sedan bilade min man och jag genom Camargue i Frankrike och såg några svarta kor, men i övrigt ingenting, som gav något bestående intryck. Från hästryggen för några veckor sedan blev Camargue en verklig upplevelse. Vi kom ridande från Luberon och Les Alpilles. I Saintes – Maries – de – la Mer, byn längst ut vid Medelhavet möttes vi av de typiska husen med stråtak och betongnock. Det blev det blev inga långa galopper på stranden eftersom det vackra vädret hade lockat badande med eller utan badkläder – nudistparadis. Vi såg mängder av vita Camarguehästar, som betade på strandängarna tillsammans med fiskande hägrar. Rosa eleganta flamingos spatserade i strandkanten på smala ben. Ute i naturreservatet hade varit omöjligt att ta sig fram till fots, men hästarna klafsade på i det blöta, spännande och oländiga marsklandskapet. Horisonten kändes oändlig och Medelhavet glittrade turkosblått. Men stranden äter sig sakta inåt land, trots försök att hindra detta med stenmurar. Att ta sig fram per häst är ett fantastiskt sätt att uppleva natur, landsbygd och historiska miljöer. Jag har klättrat i branta berg, klapprat uppför slottsramper och genom medeltidsstäder, där man vattnat boskap i brunnen på torget och ridit på romarnas månghundraåriga stenlagda vägar i Frankrike och Spanien.