Som bilaga till tidningen Fjäderfä hittar jag en spännande rapport kring alla turer kring den offentliga upphandlingen av livsmedel. Här finns interjuver med en mängd intressenter i denna laddade fråga. Det finns några saker som jag noterar med viss oro. Lisbeth Johnson ordförande i Sveriges Offentliga Inköpare och också expert i Anders Wijkmans upphandlingsutredning hävdar att man måste ändra lagstiftningen för att kunna ställa djuromsorgskrav utöver EU-nivån. Detta stämmer inte alls med den noggranna genomgång som EU-juristen Christina Möll gjort på LRF:s uppdrag. Nils Berntsson, Servera anser inte att en tredjepartscertifiering är någon garanti för att kraven är uppfyllda. Jag undrar vad SWEDAC, som ackrediteringsmyndighet anser om ett sådant uttalande. Förbundsjuristen Mathias Sylwan, SKL ställer sig undrande till varför förvaltningsdomstolarna inte frågat EU-domstolen och får medhåll av professorn i EU-rätt Ulf Bernitz. Bernitz förkastar dock förvaltningsrättens dom i Rättviksfallet. Men man kan kanske inte begära att han ska ha koll på i EU beslutade djurskyddsdirektiv, som i många fall ligger till grund för Miljöstyrningsrådets kriterier. Att hävda att leverantörer, som Servera framför, inte kan känna till djurskyddsdirektiven för höns och gris, som träder i kraft 2012 respektive 2013 är rent nonsens.
2 kommentarer
Inte ens lagstiftarna själva …
Ja, de juridiska turerna är många och den mångåriga processen kring den offentliga upphandlingen av mat är påfrestande för dem som tycker att det är konstigt att lagstiftarna själva köper in mat som har producerats på ett sätt som är förbjudet i Sverige.
Men på ett sätt går det framåt: När tidningen Fjäderfä för fem år sedan (2006) avslöjade de finska buräggen i riksdagens kylrum, var många oförstående inför den uppenbara dubbelmoralen.
I dag (2011) hajar alla omedelbart den märkliga situationen med att riksdagsrestaurangen till den lagstiftande församlingen serverar kyckling och kalkon från produktionsmodeller som inte är tillåtna i Sverige.
Men som sagt, juridiken ska väl göda jurister och andra ett tag till, innan det förhoppningsvis klarläggs att det för härdade kommunala upphandlare blir tillåtet att köpa in mat som har producerats i enlighet med svensk djurskyddslag.
Ett sådant klarläggande skulle också vara trevligt för alla svenska djurhållande bönder, som har att följa just denna lagstiftning.
Sven Secher
För att underlätta frihandel används tredjepartscertifiering inom flertalet olika branscher över hela värden som ett sätt att säkerställa att specificerade krav uppfylls. Varför skulle det inte fungera i detta fall?