Om Bengt Larsson, Smittskyddschef, på Jordbruksverket fick välja, skulle han hellre satsa pengarna på att bekämpa antibiotikaresistens än EHEC. Och tittar man på Smittskyddsstatistiken över registrerade fall på människa av andra zoonoser (sjukdomar som sprids mellan människa och djur) än antibiotikaresistens är det kanske snarare campylobacter än salmonella, som ska prioriteras. EHEC ger lägsta antalet rapporterade fall. Gårdagens seminarium kring EHEC på Kungliga Skogs – och Lantbruksakademin, KSLA, klargjorde också att det inte finns något väl underbyggt färdigt kontrollprogram mot EHEC som i dagsläget är klart för att sjösättas. Det fattas inte bara pengar utan också kunskap om spridning, sanering i besättningarna och lämplig diagnostik. Tidigare var man överens om att bekämpa serotypen O 157, men nu dyker det upp nya serotyper, som ger sjukdom hos människa. Och EHEC är ett folkhälsoproblem och inte en sjukdom hos nötkreatur och får. På seminariet var nog alla överens om att i Sverige har väldigt mycket gjorts och görs av forskning, myndigheter och näring kring EHEC/VTEC. Därför hade man önskat sig att vissa journalister, konsumentrepresentanter och kanske också Christer Wretborn hade varit där.
För tretton år sedan 1998, anordnade KSLA ett seminarium kring EHEC. Sverige hade då fått begynnande problem och jag från LRF, presenterade lantbrukets syn. Då var rubriken ”EHEC- bakterien – ett smygande hot”. Då hade LRF redan 1996 initierat samråd mellan näringen och berörda myndigheter. Det första gemensamma myndighetsdokumentet s k 5 GD – dokumentet formulerades 1997 och har sedan reviderats flera gånger, sista gången 2008. Nu var rubriken på KSLA-seminariet: ”Har EHEC-bakterien kommit för att stanna?”. Frågan måste besvaras med Ja. Liksom med salmonella kan man inte utrota bakterierna, men det kan vara möjligt att sänka smittrycket. Sedan tidigt har Halland, Västra Sverige och Skåne varit områden med förhållandevis högt smittryck. Men genom sanering av ett slakteri i Halland med levererande besättningar har man lyckats sänka förekomsten av O 157 klad 8, den som tidigare kallades Hallandsklonen.
Men även om statistiken visar att svenskar drabbas oftare av antibiotikaresistens (över 6000 fall av MRSA och ESBL, huvudsakligen importerad), campylobacter (totalt 8000 fall) och salmonella (totalt 3600 fall) än av EHEC (totalt 334 fall), så kan effekterna av en EHEC- infektion vara oerhört dramatiska – obotliga njurskador, störningar av centrala nervsystemet och dödsfall. Oftast drabbas små barn. Det gör att man måste finna vägar att kontrollera och om möjligt bekämpa sjukdomsframkallande EHEC. 5 GD – dokumentet från 2008 angav att ett kontrollprogram för EHEC/VTEC ska införas. Frågan är bara hur det ska se ut och hur det ska finansieras.
Kvalitetssäkringssystem och certifieringar kan aldrig garantera total livsmedelsäkerhet, men minska riskerna genom att fastställa regelverk inom hygienområdet. ICA måste luta sig mot tredjepartscertifieringar för att så långt möjligt säkerställa säkra livsmedel. Det finns ingen möjlighet att annars ha kontroll över alla leverantörer. Syftet med en tredjepartskontroll ackrediterat av en offentlig myndighet , typ SWEDAC, är att handel ska kunna ske mellan olika länder.
3 kommentarer
Kunde själv inte närvara vid seminariet, så stort tack för bra information.
Jag vill också tacka för en bra sammanfattning! Men eftersom jag möjligen avses med ”vissa journalister”, och inte kunde delta själv, vill jag gärna tillägga en sak.
Bilden av EHEC som en till stor del importerad smitta är inte oproblematisk, vilket får betydelse i frågan om detta ska anses vara en fråga om inhemsk djursmitta av betydelse.
Låt oss leka med tanken att landstingens rapportering av antalet EHEC-fall stämmer. Svenska Dagbladets granskning visar då att människor i sydvästra Sverige i så fall måste turista i varmare länder många gånger oftare än människor i Norrland och Mellansverige. Med EHEC-statistiken som måttstock tycks invånarna i hälften av landets län faktiskt knappt turista alls utomlands.
Eftersom vi från andra källor vet att detta inte stämmer återstår två andra tänkbara förklaringar.
1. Statistiken i bland annat Västra Götaland, Halland och Jönköping överdriver kraftigt andelen importerade fall av EHEC-smitta.
2. Övriga landsting missar att rapportera många importerade fall. (Missar man då även inhemska fall?)
Vi har alltså antingen en inhemsk smitta som är betydligt större än vad som idag är känt i sydvästra Sverige, eller en importerad smitta i övriga landet som är flera gånger större än vad som idag framår av rapporteringen.
Det är framför allt små barn som drabbas av EHEC och allt för många får bestående skador. Mot den bakgrunden känns det långt ifrån betryggande att mycket stora frågetecken kvarstår kring grundläggande frågor som hur många som blir sjuka och var de smittas.
Jag tror ingen vill hävda att EHEC är en i huvudsak importerad smitta (det står inte heller i bloggen). 2010 rapporterades totalt 334 fall av EHEC på människa,varav 197 var inhemsk smitta. Ett av skälen till att svenska aktörer jobbat så intensivt med frågan, har just varit att en stor andel av smittade människor i Sverige har smittats i Sverige. Precis som Henrik Ennart tycker de flesta att vi måste kunna spåra och hantera EHEC.