I måndags anordnade Nordiska Rådet en workshop kring begreppet ”One health” d v s sambandet mellan människors och djurs hälsa. Fokus blev antibiotikaresistens. Det är bra att det finns ett ökat tryck i frågan kring hur vi kan motverka ökningen av andelen antibiotikaresistenta bakterier i alla led. Men att som Björn Olsen, centrum för infektionsekologi och epidemilogi, Uppsala, hävda att problemet ska lösas genom att förbjuda antibiotika till djur är både populistiskt och okunnigt. Att bota sjuka djur är nödvändigt från djurskydds – och livsmedelssäkerhetssynpunkt. I många länder är förbrukningen av antibiotika hög inom djurhållningen, men i Sverige konsumeras ca 64 ton inom humanmedicinen och ca 15 ton till svenska djur. Och inte lär det bli mindre till tyska djur, om tyske vice ordförande för FVE, Europeiska veterinärfederationen, får bestämma. Han anser att det är helt nödvändigt att veterinärer tjänar pengar på att sälja antibiotika. Den norska representanten i Nordiska Rådets medborgar – och konsumentutskott, ansåg att det krävs politiska beslut mot antibiotikaresistens. Nej det räcker sannerligen inte. Att minska antibiotikaanvändningen är allas vårt ansvar – kloka val i vardagen.(rubriken på antibiotikaseminariet 5 april 2011)
Jag var inte i Köpenhamn och avlyssnade Nordiska rådets seminarium i Köpenhamn. Men jag har fått en bra och utförlig rapport av en pålitlig rapportör. Eftersom seminariet ägde rum i Köpenhamn blir det fokus på vad som händer i Danmark. Och går jag in och tittar på Nordiska rådets hemsida, så är det mycket danska presentationer. ”Danmarks flagga flaggar mest”. Jag blir påmind om ett citat från, jag tror det var, Pecka Langer, när han bevistade ett nordiskt skidevenemang. Med en rejäl ironisk släng mot det norska självförtroendet fällde han en för mig, oförglömlig kommentar ”Det synes mig som Norges flagge flagger mest”.
Danska presentationer och nyhetsbrev präglas av att man gärna hävdar att man är världsbäst på salmonellabekämpning eller att minska antibiotikaförbrukningen och resistensen. Bortglömt är, att det var Sverige som var först i världen med att införa förbud mot antibiotika som generell fodertillsats 1986. Det var Sverige som 1996 startade kampen för att få övriga EU att införa receptkrav på all antibiotika inom djurhållningen. Men självfallet hade vi god draghjälp av Danmark. På jordbruksdepartementets konferens i november 1997, deklarerade danska Lantbrugsraadet att man avsåg att frivilligt avveckla antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. LRF och danska Landbrugsraadet ordnade i mars 1999 en gemensam presskonferens. Jag vet att Danmark sliter med frågan och har tuffa regler för grisgårdar, som har hög antibiotikaförbrukning. Man vill också upprepa den stora antibiotikakonferensen från 1998 ”The Microbial Threat” under det danska ordförandeskapet första halvåret 2012.
Marit Paulsen hävdade på seminariet i måndags att det inte finns statistik över läkemedelsförbrukningen. Men här har det hänt ganska mycket. Många EU-länder inrapporterar såväl förbrukning av antibiotika som resistensdata. Förbrukningen i djurhållningen (korrigerat till djurantal) är nio gånger större i Holland och Frankrike och dubbelt så hög i Danmark som i Sverige. Andelen resistenta bakterier har en koppling till förbrukningen. I Frankrike och Holland är 60 -80 % av kolibakterierna hos gris resistenta mot tetracyklin (vanligt använt antibiotika) I Danmark är drygt 30 % av bakterierna motståndskraftiga, medan Sverige ligger på ca 5 %. En eloge till svenska grisuppfödare, veterinärer och rådgivare som bidragit till denna gynnsamma situation. Och slutligen – svenska representanter från Svenska veterinärförbundet (Evamari Lewin och Christina Arosenius) klargjorde att den tyska uppfattningen att veterinärer ska tjäna på att sälja läkemedel, definitivt inte har stöd av Sveriges Veterinärförbund.
3 kommentarer
Nja, det är något av historieförfalskning eller rapportörer som inte gör sitt jobb. Vad var okunnigt och vad var populistiskt?
Vad jag hävdade var att antibiotika skall vara exklusivt till människor. Livsmedelsproducerande djur är precis vad de är – livsmedelsproducerare. Deras hälsa får aldrig ställas mot vår egen hälsa. Däremot håller jag med om att friska djur är ett steg att ge friska människor, men då kanske djurhållningen skall förändras dramatiskt.
Bomben med antibiotikaresistens har redan briserat och situatuonen är på väg att gå oss ur händerna. Som läkare har jag svårt att berättiga att antibiotika inom en snar framtid inte kan användas till människor med svåra sjukdomar på grund av ett promiskuöst användande som tillväxtbefrämjare (ofta dolt som ”behandling”) i många länder. Det jag satte fokus på under mitt anförande var att vi behöver se antibiotikaresistensproblemet med ett tvärvetenskapligt perspektiv. Var det produceras, hur det används bland djur och människor och slutligen hur det bryts ner i reningsverken.
Under min korta veterinärutbildning fick jag lära mig följande sentens ”det finns inget djur som är värt att dö för”. Det står jag fast vid.
Livsmedelsproducerande djur är precis vad de är – livsmedelsproducerare! Ja smaka gärna på ordet livsmedel.Vi behöver det var fjärde timma för att vi ska kunna leva.
Sällskapsdjuren hundar kattor inkl.hästar är ju de djur som först av alla som bör avlivas för tex lunginflammation!
Jenny Jewert hade en utmärkt ledare i DN i går. Det finns bara en viktig sak – tar man bort s k tillväxtantibiotika i USA, så kommer detta sannolikt få drastiska effekter. Generell inblandning av antibiotika i foder är i stor omfattning en generell förebyggande behandling som täcker över undermålig djurmiljö och skötsel och bristfälligt smittskydd d v s bristande djurskydd. Även i Sverige fick vi sjukdomsproblem när vi tog bort antibiotika som fodertillsats. Det krävs en mängd olika åtgärder för att få friska djur utan antibiotika – avel, foder, skötsel, en god djurmiljö, som ger djuren möjlighet att bete sig naturligt o s v. Därför är en restsriktiv användning av antibiotika i djurhållingen en av de viktigaste åtgärderna för att främja en god djuromsorg.