Detta är ett citat från Johan Skoglund VD för JM på Naturskyddsföreningens m fl. konferensen ”Sverige kan” den 26 oktober. Syftet med konferensen var att verka för att Sverige skulle gå före i klimatförhandlingarna i Durban. En av knäckfrågorna som ständigt dyker upp, antingen det gäller klimat, miljö, djurskydd eller arbetarförhållanden är vem eller vilka, som ska ta ansvaret för att utvecklingen går åt rätt håll. Från konsumentrepresentanter sägs ofta att konsumenterna inte kan rädda världen, utan det krävs modiga politiker och pådrivande NGOs. Ibland är det industrin och handeln som pekas ut som bovarna i dramat. Men är det inte så att vi alla måste hjälpa till. Det är bra med politiska styrmedel, bra med insiktsfulla och drivande företag, bra med detaljhandel som underlättar medvetna val och tar bort olämpliga produkter. Men som konsument kan jag inte luta mig tillbaka och säga att någon annan får lösa problemet – antingen det är Lena Ek, Eskil Erlandsson, Naturvårdsverket, Arla eller ICA. Jag kan göra val och välja bort eller vara en jobbig konsument, som ställer krav. Därför gillar jag Johan Skoglunds uppfattning och känner oro över att ungdomarna, enligt Konsumentverkets studie, inte bryr sig om miljön när man shoppar.
På inrådan av Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm lyssnade jag av konferensen ”Sverige kan” på webben. Även nya miljöministern Lena EK tryckte på det personliga ansvaret. Men hon ropade på hjälp för att kunna driva att Sverige ska gå före när det gäller minskningen av utsläppet av koldioxid. Det behövs en tydlig opinion för att få majoritetsbeslut i riksdagen. Johan Skoglund, JM gjorde en reflektion efter att ha lyssnat av alla tunga experter och opinionsbildare. Förutom hans uttalande om eget ansvar, så deklarerade han att han inte förstår värdet av exempelvis ekologisk mjölk. Man (vi?) måste bli bättre på att förklara värdet av våra val i livemedelsbutikerna. Samma signal kommer från Svenskt Kötts konsumentstudie från 2011, där en stor del av konsumenterna inte vet att det finns skillnader mellan djurhållning i Sverige och djurhållningen i länder som exporterar till Sverige. Man köper trots allt svenskt, men förstår inte varför man ska betala mer. Welfare Quality projektets studier av aktörer i livsmedelskedjan bekräftar att svenskarna har ett stort engagemang i djurskydd, men vill helst att politiker och myndigheter sätter ribban. Har lantbruksnäringen under femton år underlåtit att berätta att svensk livsmedelsproduktion har hög livsmedelsäkerhet, jobbat hårt med miljöfrågorna och att djuren föds med stöd av en av världens tuffaste djurskyddslagstiftningar så måste man förstå att kunskapen är låg hos konsumenterna.
På Sveriges Konsumenters konferens i går, tog man förtjänstfullt upp konsumtionens dilemman. Då kommer åter diskussionen om vem som rädda världen. Jag gillade bloggaren Ekostilse Tanja Dyredand, som argumenterade för det personliga ansvaret. Hon har blivit lite bekymrad över att hon ger skolungdomar dåligt samvete. Fortsätt med det tyckte dock Viveka Risberg, Swedwatch.