I veckan höll Sveriges konsumenter (SK) sitt seminarium kring den offentliga måltiden inom sjukvård och äldreomsorg. Syftet var att lyfta fram goda exempel. Och sådana fanns det verkligen – äldreboendena Brommagården och Tre Stiftelser i Göteborg. Man fick nästan tårar i ögonen. Det handlade mycket om allt kring måltiden som skapar positiva matupplevelser och får de äldre och sjuka att äta. Medicinalrådet Torsten Mossberg från Socialstyrelsen (SOS) betonade att det är SOS som har ansvaret för undernäringsfrågorna – inte Livsmedelsverket. Men frågorna om upphandling lyftes också och Monica Sihlén, Miljöstyrningsrådet, pekade på det orimliga i att förvaltningsrätterna kommer fram till helt olika slutsatser när det gäller rätten att ställa djurskyddskrav vid upphandling av livsmedel. Och att rättsinstanserna vägrar att fråga EG-domstolen är skrämmande. Eftersom man hänvisar till EU-rätten, så är detta en skyldighet. Att Anders Wijkman i sitt delbetänkande i Upphandlingsutredningen inte tydligare markerar att livsmedelsupphandlingen ska kännetecknas av hållbar produktion och konsumtion är ytterst oroande. Därför behövs det mer agerande från arga medborgare.
Tidigare i veckan träffades Sveriges Konsumenters livsmedelsgrupp och mejslade ut sitt förslag till manifest kring den offentliga måltiden. Grundplattformen är en hållbar produktion och konsumtion. Man konstaterar också att det är politikerna som måste ta sitt ansvar genom att formulera tydliga kostpolicies. SK anser att det finns flera aktörer som har ett ansvar för att uppfylla målet: Den goda maten till skolbarn, sjuka och gamla. Formellt har politikerna huvudansvaret, men alla aktörer i kedjan måste känna ett ansvar; kostchefer, upphandlare, köks- och serveringspersonal. SKL har ett centralt ansvar liksom företag som serverar måltider, producenter av råvaror, livsmedel och måltider. Grossisterna har genom sina omfattande överprövningar fått många kommuner att avstå från att ställa miljö – och djurskyddskrav. Man brukar säga att offentlig upphandling bör fungera som vilken annan affärsrelation som helst. Som kund måste du få ställa kvalitetskrav. Hade grossister velat gå upphandlarna till mötes hade man lagt energi på att hitta lösningar på verifikationsfrågorna. Det är väl en konstig affärsrelation där man säger till sin kund: Ändrar du inte dina kvalitetskrav, så släpar vi dig till förvaltningsrätten!
Anders Wijkman verkar ha tagit intryck av Konkurrensverket och Servera . Det finns långa resonemang kring under vilka förutsättningar som den offentliga upphandlingen ska vara ett verktyg för att uppfylla samhällets mål kring hållbarhet. Wijkman anser att EU-kommissionen ska ta fram en vetenskaplig baserad vägledning som tydliggör i vilka sammanhang offentlig upphandling utgör ett samhällsekonomiskt effektivt och verksamt styrmedel för en hållbar utveckling. Han talar hellre om kommunikationer och byggande än livsmedel. Jag trodde Kommissionen redan tagit ställning genom sitt Green Procurement och sitt informationsmaterial kring hur man kan handla med hänsyn till miljö, uthålligt fiske och djurvälfärd. Och det räcker inte som SK anger utgå från de nationella miljömålen. Det finns ett tydligt samband mellan djurskydd, djurhälsa och säkra livsmedel. Friska djur ger mindre behov av antibiotika och mindre risk för antibiotikaresistens. Det finns skäl till att Johan Rockström, Stockholm Environment Institute, en av våra främsta hållbarhetsexperter, i TV-soffan talar om antibiotikaresistens som en av våra viktigaste hållbarhetsfrågor.