Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Igår presenterade utredaren Eva Eriksson sitt förslag till ny djurskyddslagstiftning inför 400 personer på Jordbruksverkets årliga konferens. Eva Eriksson och Jan-Åke Robertsson (tidigare vd för Svenska Djurhälsovården, som representerade djurhållarna), betonade sambandet mellan att djur har det bra och är friska och därmed bidrar till minskad antibiotikabehandling och mindre risk för ökad antibiotikaresistens d v s mindre risk för folkhälsan. Detta budskap kan inte tillräcklig ofta upprepas till de, som tror att djurskydd är något som bara är till för djuren och en subjektiv kvalitetsaspekt. Budskapet riktas till Konkurrensverket, KSLA, livsmedelsproducenter, livsmedelshandlare, livsmedelsgrossister och kanske också till Anders Wijkman, som utredare av den offentliga upphandlingen. Det finns ett skäl till den låga förbrukningen av antibiotika till djur i Sverige – vi har en förhållandevis hög djurskyddsnivå. Argumentet kan och ska också användas åt andra hållet. En restriktiv och kontrollerad användning av antibiotika till djur, tvingar fram en bättre miljö och skötsel av djuren d v s ett bättre djurskydd. Det var argument vi använde när vi skulle övertyga övriga EU om värdet med att avveckla generell inblandning av antibiotika i foder.

Eva Eriksson gör djurskyddslagen till en ramlag och detaljregler, som beteskrav, lösdrift för grisar och halm till kalvar, försvinner från djurskyddsförordningen. Jordbruksverket får en delikat uppgift att utforma detaljföreskrifter, som tillfredsställer LRF: s krav på målstyrning och flexibilitet. Leif Denneberg betonade Jordbruksverkets uppdrag att förenkla och lätta den administrativa bördan för djurhållarna. Men ändå ska vi behålla den svenska djurskyddsnivån. Och som jag skrev tidigare så kan ju Sverige inte avvika från EU:s lagstiftning inom djurskyddsområdet. Det fanns tidigt kring direktivet för utredningen en tilltro till att bindande resursbaserat regelverk skulle kunna ersättas med djurvälfärdsindikatorer d v s man skulle avläsa djurskyddet på djuren i stället. Nu blir det väldigt klart att djurbaserade välfärdsindikatorer är ett komplement till resursbaserade d v s krav på miljö och skötsel.

När jag jobbade med kattfrågan för Djurskyddet Sverige, nämndes ibland att lokala djurskyddsföreningar hade problem med bönder som hade mängder av katter med dålig koll. Men Jan- Åke Robertsson svarade tydligt att LRF ställer upp på märkning och registrering av katt.

När det gäller djurskyddsaspekter på aveln, så framgick att man vill beakta effekten på såväl hondjur som avkomma. Då uppstår givetvis frågan kring om vi över huvudtaget har någon möjlighet att hantera nötkreatursrasen Belgisk Blå. Här har ju EU-regelverket gjort det omöjligt för Sverige att hindra att genen för muskelhypertrofi (dubbla lår) sprids hos svenska djur. Jag fick inte tillfälle att ställa frågan, vilket hade varit intressant eftersom ordförande i Svenska Belgisk Blå – föreningen Guy Allan Svensson var på plats. Hans supportrar tog chansen att försöka förstöra en bra diskussion, med osakliga inlägg. Men bortsett från detta, bör Jordbruksverket ha en eloge för en intressant och informartiv konferens. En speciell eloge till Eva Eriksson för en tydlig och bra presentation av utredningen.