Det är den s k marknaden, som ger oss brist på svenska grisar – inte CAP

Under rubriken ”Köttbrist när EU får bestämma” utgjuter Maria Ludvigsson, Svenska Dagbladet, sin galla över EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP. Det är CAP som skapar brist på nötkött eftersom handjursbidraget upphör 2012 och bönderna slaktar ut sina nötkreatur innan årsskiftet. Men om man nu avskaffar ett snedvridande EU-stöd så är det väl bra? Och bristen på svenskt griskött och svenskt smör tidigare i år beror inte på CAP utan på att ”marknaden” inte är villig att betala tillräckligt för att upprätthålla en svensk djurhållning med unika värden som djuromsorg, salmonellafrihet, liten risk för antibiotikaresistens och låga utsläpp av växthusgaser. Ska vi importera all mat till Sverige” skrev jordbruksjournalisten Susanne Gäre i Göteborgsposten i början av året med syfte att en få en bred debatt om jordbruksnäringen och framtiden. Och frågan är berättigad. Om vi vill ha grisar som mår rimligt bra (läs Svenska Dagbladet innan jul, som visade på de stora skillnaderna mellan Sverige och Danmark) så får handeln banne mig betala för de högre värdena. Skyll inte på konsumenterna.

Det är bra om man engagerar sig i utvecklingen av CAP, men diskussionen måste bygga på ett helhetstänk och handla om vad vi får och vill ha för pengarna. Verkligheten är ju den att Maria Ludvigsson och hennes marknadsliberala kompisar inte vill betala för kollektiva nyttigheter via priset på biffen i butik och för den delen inte heller på krogen. Och kollektiva nyttigheter är bl a biologisk mångfald, minskat näringsläckage, öppna landskap, kulturmiljöer. Flera med mig anser också att djuromsorg som ger friska djur och säkra livsmedel och positivt bidrar till folkhälsan också är en angelägen kollektiv nyttighet.

Susanne Gäre har också jobbat i Frankrike och pekar på engagemanget hos franska konsumenterna kring maten från jord till bord. De franska bönderna har också stöd i befolkningen. Jag saknar verkligen detta engagemang i Sverige. Svenska konsumentrepresentanter anser fortfarande att konsument – och producentintressen oftast är motsatta. Det är så enkelt att med bristande kunskap och insikt tänka bort vad som skulle hända om marknaden skulle få styra och jordbruksstöd bara skulle ges till ekologisk produktion. Vad händer då med tillgången till svenska säkra livsmedel, med höga djurskyddskrav och miljökrav? Och vad händer med vårt jordbrukslandskap och våra miljömål? Det blir kanske bara finns nichade svenska gårdsprodukter för de rika.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.