Citat Mats Hellström, som var jordbruksminister 1988, när förslaget till ny djurskyddslag antogs. Jag hade Mats till bordet på Kungliga Skogs – och Lantbruksakademins (KSLA) högtidssammankomst i går. Enligt Mats Hellström var Astrid Lindgrens styrka att hon ändå visste vad hon pratade om. Däremot var han besviken över att han inte lyckades få hönsen ut ur burarna. Ett totalt burförbud var ursprungsförslaget i djurskyddsförordningen 1988. Och frågorna lever än i dag. Förre ordföranden för Sveriges Mjölkbönder driver att LRF m fl ska säja nej till beteskravet och äggproducenterna är upprörda över att Svenskt Sigill, som kvalitetsmärke, inte vill certifiera burhönsäggen. Men burhönsägg accepteras inte heller av Unilever, Sainsbury och Mc Donalds. Det Europeiska djurskyddet, Eurogroup for Animals kan aldrig godkänna en certifierad djurvälfärdsstandard, som tillåter ägg från höns i bur, även om de har tillgång till sittpinne, rede och sandbad. Frågan är vad som händer om man övergår från att ställa krav på djurens miljö och i stället använder djurbaserade djurvälfärdsindikatorer, som EU-kommissionen signalerat. Risken finns att man fokuserar på sådana mått, som gör att man kan hävda att korna kan vara inne året runt. Eller att man fortsätter att acceptera att suggorna är instängda i bås drygt 20 veckor per år. De verkar ju inte lida!
Mårten Carlsson, f d rektor för SLU och preses för KSLA, blev utnämnd till hedersledamot och det är väl verkligen någon som är förtjänt. Jag påminde om att Mårten var högtidsföreläsare på den första Guldtackeutdelningen 1986. Guldtackan var ju Slakteriförbundets pris för god djuromsorg som delades ut tillsammans med tidningen Land. Guldtacken delades ut på Läkarsällskapet under härliga högtidliga former. Mårten var moderator för vårt seminarium under utdelningsceremonin. På sitt oemotståndligt charmerande sätt med handritade OH presenterade han sina tankar om SLU:s satsning på etiska frågeställningar. Jag har en video från den dagen i november 1986, som återuppväcker gamla härliga minnen och man får nästan tårar i ögonen. Tack Gunilla Krantz och Sven Tidala för dessa fantastiska upplevelser. Just i dag är det väl tillåtet att vara lite nostalgisk. Guldtackan las för övrigt ned av Scan för några år sedan.
Gårdagen blev för mig en fantastisk unik upplevelse. Så högtidligt och festligt och jag fick mängder av grattis och kramar för att jag blev utsedd till hedersledamot. Jag har nog ännu inte riktigt fattat hur akademins ledamöter kunde utse en så kontroversiell person. Motiveringen var kort och kärnfull och lät ungefär som: Hon insåg tidigt att djur som har det bra är också bra för bönderna (jag måste be om den korrekta motiveringen). Jag tackar också Mårten Carlsson för den spännande bordsplaceringen.
2 kommentarer
Hejsan!
Eftersom jag inte var med på pressträffen (och inte heller kände till den) så kan jag inte annat än referera till din blogg. Beträffande Label Rouge så är det ett franskt varumärke som saluförs som en nischprodukt och har en lite andel av den totala produktionen i Frankrike. Majoriteten av den franska kycklingen går under betäckningen ”industri-kyckling” som enligt FAO innebär att man endast producerar kyckling och har ingen växtodling på gården – det handlar med andra ord om en massa anläggningar och sällan ens en bonde som står bakom uppfödningen. Detta förekommer i princip inte i Sverige, vilket också tydliggjordes då Carolyn Opio från FAO gjorde en presentation i september 2011 i Köpenhamn under rubriken Greenhouse gas emissions from Livestock food chain. På en av bilderna på Opios presentationsmaterial (vilket bifogats till Gunnela) finns ett flertal länder markerade som producerar den sk industrikycklingen -inklusive Frankrike – men inte Sverige!
I Frankrike är bland annat näbbtrimning tillåtet. Det också är tillåtet att avelsdjuren får sitta i bur, kapuner, dvs. när man sticker in en virknål i buken och drar sädesledarna utan bedövning får förekomma, vilket också säljs under varumärket Label Rouge. Inget av detta är överhuvudtaget tillåtet i Sverige pga de tuffa djurskyddsreglerna som vi har.
Marit är självklart välkommen när som helst när hon befinner sig i Sverige att få komma ut och titta på en svensk kycklinggård. Då finns också möjlighet att få ta del av det arbete som svenska kycklingbönder lägger ner varje dag, året om vad gäller djuromsorg, djurhälsa och smittskydd.
Branschen står under ständiga utmaningar från lågprisimporten som ständigt ökar. Men, branschen kämpar också för att ständigt förbättra sig och saluföra världens bästa kyckling. Genom tuffa djuromsorgs- och kontrollprogram kan svenska konsumenter äta en kyckling som är fri från salmonella och uppfödd i enlighet med en av världens tuffaste djurskyddslagar. En uppfödning där vi sätter både kycklingen och konsumenters välfärd i centrum!
Maria Donis, VD
Branschorganisationen Svensk Fågel
Jag kan förstå att inte svenskt sigill vill certifiera visa produktioner och det tycker jag är helt ok. Det är varumärke som man själv sätter upp reglerna i kring. Däremot måste vi inse att fokuset kring betesfrågan kostar pengar och har inget med djurskyddsfrågan att göra. Följer du svenskt sigills och sveriges lag så skall korna ut och det är endast 6 procent av deras liv. Det kostar pengar att släppa ut högproducerande kor för mjölkproduktionen sjunker när det blir en ryckig foderstat. När jag släpper ut mina kor sjunker de 2-3 kg i mjölk. Det måste vara vettigare att läga mer vikt vid de 94 % av tiden som en ko lever och går innne. Danskarna och danskrnas lagstiftning är långt före den svenska här. Är det en lag finns inget mervärde och följden blir att korna har det sämre än de danska och sveriges bönder förlor minst 1000 kr per ko och år i minskad produktion.