Talgoxar, blåmesar och nötväckor myllrar som vanligt kring fågelhuset och talgbollen. Det var två år sen sist, men nu har domherrar, hanar och honor knaprat solrosfrön flera gånger i vinter. Jag vet få färger som är så ljuvliga som domherrarnas bröst – milt roströd. Jag undrar om jag kan fånga den på duk. Och steglitsar har jag aldrig sett förut – vilka starka färger och dekorativt mönster på stjärten. De eleganta stjärtmesarna attackerar talgbollen i flock, men skräms av hackspetten med sin vackert röda stjärtfläck. Koltrasthanarna med sina gula näbbar och blanka svarta fjäderdräkt liknar stiliga herrar i frack med ölmage. Det kan ibland vara svårt att koncentrera sig på att ifrågasätta smågrisimporten när man har ett sådant skådespel utanför fönstret där jag sitter och skriver ute på Ingarö. Men så läser man att LRF Konsults Lars- Göran Svensson rekommenderar dansk smågrisimport och så blir man hög igen. Även LRF Konsult måste kanske fundera på vilket ansvar man har som rådgivare.
5 kommentarer
Lrf konsult har ett uppdrag och det är att se till kunden tjänar pengar de kan inte drivas av flummiga etiska ställningstagande utan rationella ekonomiska beslut.
Nu är det knappast flummiga etiska ställningstaganden, som vi talar om när det gäller import av grisar, som kan bära sjukdomar. Sannolikheten är stor att om vi får ett utbrott av PRRS i Sverige p g a importen, så kan Jordbruksverket ta bort PRRS från epizootilagen. I så fall kommmer grisproducenterna få ta hela kostnaden för sjukdomsutbrottet. SVA har tidigare beräknat kostnaden för ett sådant utbrott. Och då talar vi om miljoner. Vänd dig till Per Wallgren så får du siffror.
Jag vågar påstå att PRRS är ett av de minsta problemen som svensk grisproduktion står inför. Du måste ju se att produktionen läggs ned och framtidstron existerar bara hos väldigt få grisföretagre i dag och jag tror inte att de ser PRRS som det största problemet som de har. Importen är bara en följd av att vi i sverige inte kan konkurrera med att ta fram smågrisar till samma kostnad som danskarna och konsumenten väljer import fläsk för det är plånboken som styr. De grisproducenter som har satsat och sitter med stora skulder ser nog gärna att produktionen går runt och de orkar nog inte axla världens alla problem och levera grisar som är fria från antibiotika, soja, gmo foder, och som skall kasteras med bedövning etc….. Problemet är att vi lever i en globaliserad värld och det är produktionsindustrin och lantbruket som tvingas producera produkter till världsmarknadspriset. Vi måste inse att vi håller på att flagga ut svensk anemalieproduktion och skall det inte bli som det blev för varvsindustrin, textilindustrin, stora delar av fordonsindustrin måste vi inse att det är konsumenten som sätter kraven på de produkter som de köper och att man inte kan styra det politiskt. Det ända som händer vid politisk styrning är att produktionen får svårare att överleva.
Jag är lika frågande som danskarna, ”matlandet Sverige” Vad är det?
Har du något svar på det?
Skulle vara intressant och höra vad du Gunnela tycker om sid 32-33 i dagens ATL? nr 19. Jag tror piskorna blir kvar inom leken som kallas trav. Men våra fina båsgårdar med välmående mjölkkor kommer att förbjudas.
Vad tror du?