Socialdepartementets har inte svarat på Socialstyrelsens förslag till strategi mot antibiotikaresistens. Jordbruksverket och STRAMA VL (SVA) anser att det inte fanns skäl att vänta, utan bjöd in till samrådmöte den 29 mars kring hur myndigheter och näring ska samarbeta för att minska risken för ökad antibiotikaresistens. Signalerna från Köpenhamnskonferensen under det danska ordförandeskapet i mitten på mars är oroande. Man fokuserar på övervakning av användning och resistens och omdömesgill användning (prudent use) av antibiotika och inte på hur vi ska minska behovet. Utfallet ska utmynna i rådsslutsatser. Därför måste Sverige och vi alla andra aktörer se till att EU-kommissionen inser sambandet mellan djurskydd, djurhälsa och folkhälsa, ”One health”. Fokus måste vara friska djur och att förhindra smittspridning (biosäkerhet). Det finns stora skillnader i antibiotikaförbrukning mellan EU-länder. Och det är inte bara vissa allvarliga djursjukdomar i dessa länder som är orsaken, utan att man har en intensiv produktion med hög djurtäthet och högt smittryck. Just nu brottas vi med att försöka behålla svenska tilläggsgarantier för allvarliga djursjukdomar. Men för att klara det svenska goda djurhälsoläget krävs inte bara biosäkerhet, utan också en god djuromsorg d v s en sund avel, ett bra foder, en god djurmiljö och en professionell skötsel. Det är en så viktig fråga att vi inte bara kan lägga på konsument och marknad att ställa kraven. Det är bara frågan om lantbruksnäringen vill ta ett kollektivt ansvar?
Den starkaste drivkraften för ett bättre djurskydd är att detta medverkar till en bättre djurhälsa och minskat behov av antibiotika och därmed minskad risk för antibiotikaresistens. Folkhälsoaspekten samt att vi positivt påverkar djurskyddsnivån, var de starkaste argumenten för att avveckla en generell inblandning av antibiotika i foder. En fråga som Sverige framgångsrikt drev i EU från 1996 och framåt. Som utmynnade i att EU beslöt om förbud mot antibiotika som fodertillsats fr o m 2006. När frågan ställdes från övriga medlemsländer hur vi hade klarat ”antibiotikaförbudet” i Sverige 1986, så blev svaret: sunt djurmaterial, bra foder, bra djurmiljö, hygienåtgärder, inte för tidig avvänjning av smågrisar, allt in allt ut, bra ventilation, inte för hög beläggning m m. Kopplingen mellan djurskydd och antibiotikaresistens var skälet till att jag skrev debattartikeln i Land Lantbruk med rubriken: ”Ska vi harmonisera de resistenta bakterierna också?” De som ropar på konkurrens på lika villkor, harmoniserad djurskyddslagstiftning inom EU och öppna gränser för handel med levande djur måste inse att detta ökar risken för sjukare svenska djur. Och sjuklighet kostar pengar! Svaret från Per Karlsson i Land var att svenska djurskyddsregler innebar att antibiotikaresistensen ökar i Sverige genom ökad import av kött. Och att han bara ser till sitt företags lönsamhet är tydligt. Jag kan ge honom delvis rätt. Marknadsförningen av svenska mervärden har varit katastrofalt dålig och handeln har ett stort ansvar. Men det är storhushåll och restaurang som är det stora svarta hålet.
Men får vi in MRSA i landet genom smittade grisar är det framför allt Per och hans kollegor som i första hand drabbas, eftersom MRSA oftast inte smittar via livsmedel utan via djur. Det är intressant att studera de teoretiska räkneexempel som Per Karlsson förmedlar inte minst till tidningen ATL. Han hänvisar bl a till det höga kapacitetsutnyttjandet i Holland. Men hur är det med omvärldsanalysen. Analysen skulle tjäna på att inkludera verkligheten. Holland har stora problem med hög antibiotikaförbrukning och hög incidens av MRSA i den holländska grispopulationen. Antibiotikaförbrukningen i Holland är nio gånger högre per kg gris än i Sverige. Det har medfört att holländska regeringen satt upp tydliga mål för en minskning av antibiotikaförskrivningen. Man talar om minskningar på 50 %. Detta kommer att ställa krav på förändringar i den holländska uppfödningsmodellen. Man kommer inte att kunna täcka över en dålig djurmiljö med generell profylax med antibiotika. Dessutom glömmer kanske Per Karlsson och ATL att 2013 ska EU:s medlemsländer genomföra grisdirektivet som bl a innebär att man ska ställa om för lösdrift för sinsuggor. Måntro det uppstår samma situation som när det gäller äggen, att det blir brist på griskött och högre priser.
Föreningen Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige har lämnat in en motion till Sveriges Konsumenters årsmöte i slutet av april. Vi ser med oro på utvecklingen där EU-kommissionen i sin djurvälfärdsstrategi talar om förenklingar och harmoniseringar av EU:s djurskyddslagstiftning. Marit Paulsen, som rapportör i Europaparlamentet, vill ha en lagstiftning, som motsvarar ”Common food and feed law”. En sådan harmoniserad lagstiftning skulle innebära att krav på god djuromsorg till stora delar läggs på industrin, slakterierna eller djurägarna. Förutsättningarna för att föda upp en gris ska vara desamma i Leksand som i Spanien säger Marit Paulsen i en Dalatidning! Gud bevare mig! Var finns insikten om sambandet mellan djurskydd, djurhälsa och folkhälsa. När det gäller antibiotikaresistens brukar Marit och jag ändå vara rörande överens. Som avslutning vill jag citera LRF:s antibiotikapolicy. Den första antogs 1981 och ledde till LRF:s framställan till regeringen att avveckla användningen av antibiotika som fodertillsats. Policyn reviderades 1995. Jag anser att den håller även idag år 2012.
Sveriges bönder eftersträvar en uthållig djurhållning som så långt möjligt är oberoende av insatser av läkemedel. En god djurhälsa ska uppnås genom att åtgärda orsakerna till problem istället för att bota symtom med läkemedel. Djurhållningen ska producera rena och säkra livsmedel med hänsyn till miljön och på ett sätt som kan accepteras.
Denna målsättning ska främjas genom:
Förebyggande insatser
– att utforma miljö och skötsel så att risken för sjukdomar minimeras
– att i avelsarbetet främja sund konstitution och god motståndskraft mot sjukdomar
– att utveckla utfodringssystem, foder och konserveringsmetoder som medverkar till god djurhälsa
– att vidareutveckla förebyggande hälsoprogram i djurbesättningarna och stimulera lantbrukare att delta i dessa
– att främja forskning och försök med målsättning att öka kunskaperna om hur sjukdomar kan förebyggas
Behovsanpassad och säker läkemedelshantering
– att förskrivning av läkemedel till djur bygger på av veterinär fastställd diagnos
– att läkemedelsanvändningen dokumenteras kontinuerligt på besättningsnivå och nationellt
– att delegering till djurägaren att med läkemedel behandla sina djur sker under veterinärt ansvar och med krav på uppföljning
– att när sjuka djur måste behandlas, i första hand, använda effektiva läkemedel, antibiotika med låg risk för resistensuppbyggnad och läkemedel som lätt bryts ned i miljön
– att läkemedlens karenstider och råvarukontrollen garanterar konsumenterna livsmedel fria från läkemedelsrester
Antibiotika är vårt främsta och oftast enda läkemedel mot mikrobiellt orsakade sjukdomar. En restriktiv och kontrollerad användning av antibiotika skall förebygga en resistensutveckling som kan äventyra dessa läkemedels framtida effekt på djur och människor
4 kommentarer
Visst mrsa är ett problem men det kan inte vara lantbrukarnas ansvar med LRF i spetsen att driva kostnadshöjande frågor hur goda de etiska skälen en må vara. Resutlatet av dessa regler syns i den minskade produktionen och den ökande importen. Dessa frågor måste drivas på den internationella spelplanen annars drivs produktionen ut ur landet och produceras av länder som tillåter ett sämre djurskydd!!! Så enkelt är det och det har Per Karlsson och Marit Paulsen förstått. De har säkert precis som du och jag varit anhängare av den svenska modellen men de har förstått konsekvensen frågan är om du kommer att göra det??
Man kan inte bara spela in bollen på den internationella spelplanen och tro att det löser problemet. Med en globaliserad värld, så är anibiotikaförbrukning och resistensprblematik en boll som ständigt kommer att spelas tillbaka i vårt knä. Vare sig vi vill det eller ej så är det här ALLAS ansvar. Alla måste ta sin del av ansvaret, vare sig man är bonde, politiker, veterinär eller konsument. Det är i västvärlden som vi har råd att gå före. Jämfört med många andra länder så har vi ändå möjlighet att göra så mycket mer!
Kerstin du talar bra!
Problemet är att bollen hamnar i bondens knä. Veterinären får lika bra betalt om inte bättre konsumenterna kan välja vilket kött de vill i handlen och politikerna hyllar fri handeln och skapar inhemska lagar som gör att den svenska produktionen slås ut. Du kerstin har råd att gå före men jag har inte det och mina kollegor har inte heller det.
Dessutom tyckder jag att distriktsveterinärerna borde gå före och skänka 30% av veterinärernas löner till forskning om mrsa så viktigt är det