Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Köttkonsumtion och produktion i många former har dominerat denna vecka. I måndags ordnade KSLA ett seminarium om den globala köttexplosionen, i tisdags hade Kött – och Charkföretagen sin vårkonferens och i onsdags bjöd Svenskt Sigill in till presseminarium kring klimatcertifieringen av nötkött. KSLA:s seminarium tydliggjorde att det finns ett samband mellan konsumtion av rött kött och processat kött och tjocktarmscancer. Flera faktorer i kött kan utlösa detta. Uppseendeväckande nog verkar hemjärn ha en effekt. Speciellt blodpudding provocerar fram tumörtillväxt hos försöksmössen – och då har man alltid argumenterat för kött som järnkälla. På KCF:s konferens var Livsmedelsverket (SLV) emellertid oerhört försiktiga med att dra slutsatser huruvida detta kan innebära förändrade kostrekommendationer. Det krävs mycket mer fakta menar SLV. Inte minst kring vad som menas med processat kött. Branschen satsar idag på smak och hälsa. Guldgrisen och Rapsgrisen ska ge grisköttet ett lyft. Här finns inga argument kring ökad hållbarhet i primärproduktionen. Bättre med certifiering än lagstiftning tyckte nygifta landsbygdsministern Eskil Erlandsson när Svenskt Sigill presenterade det första klimatcertifierade nötköttet från Ejmunds gård på Gotland. Vi kan hoppas att det blir fler köttproducenter, som tar steget, så att det kan underlätta att välja ”rätt” kött när vi nu ska minska köttkonsumtionen.

Inom branschen, myndigheter och forskning diskuteras mycket kring köttkonsumtionens positiva och negativa effekter. Det är ju därför föreningen Vi Konsumenter har tagit initiativet att samla till workshop och samtal. Men vi äter inte några 85 kg kött per år, som man kan tro av Jordbruksverkets statistik. Enligt SLV:s mätningar ligger konsumtionen snarare på 40 kg på tallriken, varav 21 kg rött kött. Männen äter 27 kg och kvinnor 16 kg. Då ligger konsumtionen av rött kött nära rekommendationen från WCRF (World Cancer Research Foundation) på 500 g per vecka (26 kg per år). Men sedan tillkommer chark, som WCRF avråder ifrån.
Fredrik Hedenius, Chalmers förordar köttskatt på konsumtionen, enligt principen förorenaren ska betala d v s köttproduktionens utsläpp av växthusgaser. Han har inga invändningar mot att detta skulle gynna en intensiv kycklingproduktion. Djurskyddsaspekterna får man lösa genom regelverk, sa Hedenius. Det låter lätt, med tanke på hur vi som brottas med djurskyddsfrågor på EU-nivå, ser hur svårt det är att överhuvudtaget få igenom beslutade regler kring transporter, höns och grisar. Alliansen har ju tydligt sagt nej till köttskatt, så det lär vi knappast få se inom de närmaste åren. Agneta Dreber, avgående VD för livsmedelsindustrin, LI, skröt med att vi i Sverige inte fått någon fett – eller sockerskatt till skillnad från Danmark.

När Eskil Erlandsson bjöd in branschen 2007 så var det klimatfrågan, som dominerande och Eskil tillsammans med Andreas Carlgren och Nyamko Sabuni (då som konsumentminister) beställde klimatcertifiering. Det är klart att Eskil, som driver förenklingsfrågorna, inte vill ha nya regelverk med vad detta också kräver i form av kontroll m m. Enligt Christel Cederberg, SIK, har vi nu breddat frågeställningarna till att mer fokusera hållbarhet. Och då måste vi ta biologisk mångfald, kemiska insatsmedel och kvävebelastningsfrågorna. Det gör inte saken lättare när vi ska välja kött. Därför blir certifieringar, som tar helhetsgrepp allt viktigare. Det svenska greppet att klimatcertifiera med utgångspunkt från åtgärder som minskar utsläppet av växthusgaser och kombinera med livsmedelsäkerhet, djuromsorg och miljöåtgärder är unikt och känns helt rätt. Svårigheten är att kommunicera detta till kund och konsument.

Och så till slut en reflektion över Agneta Drebers avskedskrönika vid KCF:s konferens. Hon ansåg att miljövännerna hade för lite globalt perspektiv, vilket jag inte tror att Naturskyddsföreningen håller med om. Och är det verkligen så att man representerar sina medlemsföretag (ex Arla), när man sågar ekologisk med fotknölarna och med hänvisning till Rune Andersson SLU, hävdar att ekologisk produktion inte tillför något från miljö och djuromsorgsynpunkt – inte ens smak. Och när det gällde GMO, hängde Agneta Dreber ut Carl Schlyter och lät som en Torbjörn Fagerström. GMO skulle ge högre skördar och mindre bekämpningsmedelsanvändning. Det kunde vara klädsamt att ta till sig Christel Cederbergs fakta att herbicidresistenta GMO-grödor har inte gett högre skördar och inte mindre bekämpningsmedelsanvändning utan problem med resistenta ogräs och insekter.