KG var LRF. Jag blev så glad när han blev VD för LRF, för det kändes så rätt. Och att han orkade komma igen efter att ha gått igenom en lindrig infarkt. Hans engagemang för medlemmarna och LRF:s personal var imponerande. Jag glömmer aldrig hans känsloladdade tal på Älvsjömässan när han bjöd hela LRF på en hejdundrande fest. Den byggde broar inom LRF-koncernen precis som KG ville. Det var svårt att hålla tårarna borta när KG avslutade två fantastiska dagar, som han sedan fick försvara inför medlemmarna. Jag hade ett ambivalent förhållande till KG. KG brydde sig. Han var en fantastisk omtänksam person, som skickade iväg mig till läkare när jag hade stressymtom och gav fullt stöd när jag bad om att få tjänstledigt ett halvår. Jag fick en fantastisk utbildning i värderingsdriven verksamhet. Å andra sidan hade han förväntningar på mig, som jag aldrig riktigt förstod. Det var frustrerande. Man visste att det måste ta ett slut – snart. Att ha förlorat både KG och Jan de Woul känns som att en del av mitt LRF-förflutna har tappat fotfäste.
En kommentar
Jag minns också hans tal på Älvsjömässan, och hans fina vision om att samla hela LRF-koncernen som blev verklighet. Samt hur tillgänglig han var i LRF-huset. Fint!