I förra veckan var jag inbjuden som gäst till det europeiska djurskyddet, Eurogroup for Animals, årsmöte. Huvudtalaren Ladislav Miko från Kommissionens (KOM) DG SANCO berättade att KOM fokuserar på innovation, marknad och motivation. Det handlar om genomförande och kontroll av gällande lagstiftning och att förbereda en gemensam ramlag för djurskydd. Förbudet mot fixering av dräktiga suggor togs 2001 och man kommer se till att direktivet genomförs 1 januari 2013. Miko blev hårt trängd av auditoriet. Det händer för litet på djurskyddsområdet inom EU. Hur kan man nonchalera 1 miljon medborgarröster som kräver max 8 timmars transporttid till slakt och varför gör man inget i smågriskastreringsfrågan. En deklaration räcker inte. Lagstiftningen är otydlig och många medlemsstater skiter i gällande direktiv, vilket drabbar medlemsstater som uppfyller lagstiftningen eller går längre (exempel Sverige och Storbritannien). Miko svar kändes bekanta, som när man lyssnar på svenska politiker; Man måste skilja på KOM:s beslutsvilja och beslutsprocessen d v s parlamentet och ministerrådet bestämmer i slutändan. Därför behövs NGO:s som driver på nationell nivå och tydliga bevis. Det är inte vetenskapligt bevisat att det går en gräns vid 8 timmar när det gäller transport. När jag tar upp sambandet mellan djurvälfärd, djurhälsa och antibiotikaresistens, får jag det klassiska svaret att man måste kräva ansvarsfull användning av antibiotika– suck! Det handlar faktiskt om att förebygga och hålla djuren friska.
När man hör KOM:s argumentation kring max 8 timmars transporttid blir man påmind om vad förre ordföranden för LRF, Hans Jonsson sa om COPA/COGECA:s standardsvar på alla förslag till ny lagstiftning: ”We totally reject the proposal. It is not scientifically proved and we need more money”. EFSA har hävdat att olika djurslag har olika gränser när det gäller maximal acceptabel transporttid. Och så är det säkert, men någon gång måste man sätta ned foten och sätta en pragmatisk gräns. I kloningsfrågan kommer en lagstiftning att processas fram till 2013 efter hörande av medlemsstaterna. Och visst kan man, som ordförande för världsorganisationen WSPA sa, ändå uppskatta att Kommissionen har motstått ägg – och grisbranschernas ihärdiga försök att skjuta upp djurskyddsdirektiven för värphöns och grisar. Kommissionen förbereder åtgärder mot ohörsamma medlemsstater fr. o m 2 januari 2013 då grisdirektivet träder i kraft.
I Holland driver djurskyddet sin standard med tre nivåer (tre stjärnor) för olika djurvälfärdskrav, Beter Leven (bättre liv). Det intressanta är att man fått samtliga detaljhandelskedjor att ställa krav på minst en- stjärnsnivån för griskött och kyckling. Det gör att man inte priskonkurrerar med en lågprisnivå. Hur man gör med importen kunde man dock inte svara på.
När det gäller kastreringsfrågan kan konstateras att Tyskland är nyckelaktören eftersom många EU-länder exporterar till Tyskland. Tyskland vägrar släppa in okastrerade eller vaccinerade galtar. I Danmark prövar man med att sortera hangrisar med hjälp av ett förenklat luktprov på slaktbandet. I Holland slaktas många hangrisar och konsumenterna sägs inte ha reagerat. I Belgien fortsätter den stora detaljhandelskedjan Colruyt att kräva vaccinering mot galtlukt. Men för att få större genomslag i Belgien är knäckfrågan ändå exporten till Tyskland. Min belgiska djurskyddskollega Michel Vandenbosch och jag är överens om att vaccinering mot galtlukt är det djurvänligaste alternativet. Den frågan ska vi diskutera på Djurskyddet Sveriges seminarium i Almedalen 6 juli.
3 kommentarer
Finns inte könssorterad sperma i grisbranchen?
Könsosrterad sperma på gris skulle kunna vara ett bra alternativ för att slippa problemet med hangrisar. Men så vitt jag vet är det betydligt mer komplicerat på gris än på nötkreatur – mycket fler avkommor per kull. Därför finns inte detta kommersiellt.
Förbud mot fixering av dräktiga suggor togs 2001 men genomförs först nu 2013! Måste det verkligen ges så lång omställningstid? 12 år för att bygga om i suggstallar är orimligt.