Mina Sigill-kollegor var på mässan Gastro Nord och hämtade hem broschyrer från exportörer och grossister av restaurangråvaror. Här kan man läsa om hur U.S Meat export federation marknadsför amerikanskt nötkött : Efter uppfödning på den vidsträckta prärien i 15 månader flyttas de till ”områden” (mitt citat) där de under minst 100 dagar föds upp med en mix av majs, spannmål, hö och alfa alfa. En skönskrivning av amerikanska feed lots, där tusentals djur transporteras långa sträckor för att födas upp oerhört intensivt i fållor med generell antibiotika- och hormonbehandling (dock inte för export till EU) . Marmoreringen sägs just bero på att boskapen bara äter spannmål – hur naturligt är det? En grossist skryter med det ljusa och finfibriga kalvköttet från Holland (ibland från Sverige och Sydamerika) som ett tecken på att djuren har haft det bra! Det ljusa och fina kalvköttet, som byggde på anemiska kalvar, var just den typ av extrem uppfödning, som Sverige tog avstånd från redan på 80-talet. Ätkvalitet har inte med färgen att göra. Det finns EU-direktiv för kalvuppfödning, där man ska uppnå vissa hemoglobinvärden och ge kalvarna stråfoder. Men unga kalvar transporteras från många olika länder för uppfödning i Holland där olika smittor blandas. Det gör uppfödning starkt antibiotika-beroende. Köp inte holländskt kalvkött!