Diskussionen om närproducerat kom upp i konsumentprogrammet Plånboken. Jag har dålig koll, men är det verkligen så att det finns många företag som använder och missbrukar begreppet närproducerat. LivsmedelsSveriges, Ingela Hallbergs ambition att ta tag i frågan är bättre än att inte göra något alls tycker jag. Och vilka kriterier skulle vara relevanta enligt Emelie Hansson, Naturskyddsföreningen? Beroende på vad man brinner för, kan svenskt vara viktigare än närproducerat. För mig är det viktigare från djurskyddssynpunkt att veta var kon finns, som gett mjölken till osten, än att veta om mejeriet ligger nästgårds. Svenska kor lever under den svenska djurskyddslagen och har varit på bete. Emilie Hansson anser det vilseledande om man använder benämningen lokalproducerat om en produkt, om fodret till djuren kommer från Brasilien. Men snälla nån, om över nittio procent av fodret odlas på gården, måste det väl ändå vara OK. Och observera att även ekologiska mjölkbönder importerar sojamjöl. Christel Cederberg, SIK har 2009 beräknat att importandelen för grisfoder är 10 %, foder till kyckling och nötkött 20 % och till värphöns 22 %. I kraftfodret till mjölkkor är 24 % importerad foderråvara. Omräknat till hela foderstaten för kor är exempelvis sojainblandningen inte mer än 3 %. LRF och Svensk Mjölk jobbar mycket med att öka den svenska proteinfoderodlingen. Om man går på Bondens marknad borde det finnas alla chanser i världen att ha koll på ursprung.
En kommentar
Ja, för på bondens marknad är det lätt att hitta lokalproducerad mjölk.