”Antibiotikaresistens är en ödesfråga” sa Göran Hägglund som inledning till Antibiotikaforum, där Socialstyrelsen och Jordbruksverket i går samlade ett 100-tal personer och 7 myndigheter för att samtala kring den viktiga frågan om antibiotika och antibiotikaresistens. Otto Cars (känd som bildaren av STRAMA) och Christina Grekos (SVA) problembeskrivning stärkte Göran Hägglunds definition om ödesfråga. Vi spär hela tiden på mängden resistensgener och problemen är stora och globala. Gör vi inte något nu tillsammans, så tappar vi tid. Christina talade om att sopa under mattan och om Svarte Petter, d v s vi skickar runt frågan till någon annan att lösa. Och så känns det tyvärr fortfarande. Läkare anklagar veterinärer (och tvärtom), som anklagar bönder som skjuter över frågan till konsumenterna. ”Och konsumenterna väljer ju bara livsmedel på pris” enligt GD för Socialstyrelsen Lars- Erik Holm. Är det så? I april 2011 hölls ett utmärkt seminarium med titeln ”Kloka val i vardagen”. Från konsumenthåll drivs ofta uppfattningen att myndigheterna ska lösa problemen. Inger Andersson, Livsmedelverket talar å andra sidan om konsumentmakt. Jag anser att vi har ett delat ansvar. Vi kan välja bort livsmedel, som produceras på ett sätt som provocerar antibiotikaresistens (vem har informationsansvaret?), hygienprodukter med triclosan eller sportkläder med silver som biocid. Jag måste också vara en klok konsument av sjukvård eller vård av sällskapsdjur och respektera att antibiotika ska användas restriktivt och bara när det behövs. Den 18 november är det antibiotikadagen – en dag för kloka val i vardagen!
Friska djur behöver inte antibiotika och är en viktig väg för att minska risken för ökad resistens. Vi delar vår miljö – djur och människor. Man talar om ”One health”. I många länder används huvuddelen av antibiotikan till djur. I Sverige är det inte så. Där används 64, 4 ton till människa och 12,4 ton till djur. Men djurskydd är också viktigt. Det finns ett samband mellan djurvälfärd, djurhälsa och folkhälsa. Inte sällan diskuteras djurhälsa och smittskydd för sig och djurskydd för sig. Och djurskydd är något, som man kan både ha och mista. Men friska djur får vi genom bra miljö och skötsel och smittskydd. Det är en del av min kritik till de, som yttrade sig över djurskyddsutredningen och eftersträvade harmonisering till EU:s miniminivå (exempelvis Kött och Charkföretagen) och tror att ingenting händer med stress och sjuklighet. Sverige har en låg antibiotikaförbrukning till djur p g a en god djurhälsa och ett fokus på förebyggande åtgärder. I Danmark används mer än dubbelt så mycket antibiotika till djur och i Holland närmare 10 gånger mer än Sverige. Men som en effekt av politiska beslut i Holland har förbrukningen minskat långt mer än de 20 % som sattes som mål till 2012. Förbrukningen första halvåret 2012 är ca 50 % mindre än första halvåret 2009.
”Pragmatisk förmåga till förändring” sa Jens Mattsson, GD för SVA. Det innebär att vi tillsammans alla aktörer måste samfällt verka åt samma håll. Samverkan var också ledordet för dagen. Kommunikation var också ett budskap till ansvariga myndigheter. Hur ska vi nå målen utan kommunikation? Men det finns fler aktörer som måste med på båten ”från farm till tarm” (Jens Mattsson). När det gäller livsmedel krävs delaktighet av livsmedelsindustri och handel. Inte att förglömma grossisterna som levererar till det offentliga. Och så var det spriten! Tvätta händerna och sprita – det räcker långt för att förhindra spridning av bakteriella infektioner.