Priset på livsmedel väcker alltid medias intresse. Förra veckan presenterade EU sin statistik där Sverige hamnar en bra bit över EU-genomsnittet. Men tittar man närmare på siffrorna är det större skillnad mellan Danmark (dyrare) och Sverige än mellan Sverige och Irland, Finland, Österrike och Belgien. Det som drar ned EU-genomsnittet är de forna öststaterna. Där är sannolikt ändå livsmedlens andel av hushållsbudgeten betydlig större än de 13 % som gäller för Sverige. Vi prioriterar annat än bra mat i Sverige. Dessutom publicerades i veckan PRO:s årliga prismätningar i butik. 79 produkter har studerats. Man redovisar prisskillnaderna mellan ekologiska varor och ”vanliga” varor. Men vad menas med vanliga varor? Jag letar förgäves efter uppgift om ursprung på PRO:s hemsida. En förenkling som delar varor mellan ekologiska och konventionella varor kan leda helt fel. Jag trodde PRO visste att det är stor skillnad mellan produktionskvaliteten i Sverige och många andra länder. Om antibiotikaförbrukningen till djur är tre till 15 gånger högre i flera EU-länder än i Sverige så blir maten billigare i dessa länder, men farligare. Att svenskt djurskydd ligger på högre nivå än övriga Europa ger också högre kostnader. Visst ska vi stimulera till konkurrens mellan butiker och kritiskt granska alla led i livsmedelskedjan. Men fortsatt fokus på pris och inte prisvärt leder till att produktionen och miljöbelastningen flyttar över gränserna. Importerade livsmedel gör oss sårbara och ökar riskerna från livsmedelssäkerhetssynpunkt. Dessutom kan vi inte uppfylla konsumenternas önskemål om närproducerad svensk mat.
En kommentar
PRO känner säkert till dessa skillnader. Men de är inte beredda att betala för dem, därför redovisas de inte.