Innan jul hade Naturskyddsföreningen en bilaga i DN ”Naturl!gtvis”. Svante Axelsons lösning på hållbarhetsproblemen är förenklat att minska köttkonsumtionen och handla ekologiskt eller agroekologiskt? ”Ekologiskt” är en av EU accepterad standard, ett marknadskoncept, med kriterier som finns fastställda i en harmoniserad EU-förordning. Syftet är att konsumenter ska kunna välja ekologiska livsmedel inom EU, som uppfyller gemensamma krav. Tydligast är förbuden mot kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel. KRAV går längre än EU-ekologiskt vad gäller djuromsorg, sociala villkor och vissa klimatåtaganden. Men på grund av målkonflikter vill KRAV inte förkorta uppfödningstiderna av nötkreatur, som skulle minska utsläppet av växthusgaser per kg. För mig är ekologiskt enligt EU:s standard inte lika med hållbart. Allt beror på vilka kriterier som finns i standarden. Jag har lärt mig genom att vara delaktig i flera hållbarhetsprojekt att man måste inkludera markanvändning och landsbygdsutveckling, kött som näringskälla, smittskydd och antibiotikaresistens, miljö – och klimatpåverkan, djurskydd och global livsmedelsförsörjning. Generationsmålet måste också beaktas d v s: Arbetet med att lösa svenska miljöproblem ska inte ske på bekostnad av att vi exporterar miljö- och hälsoproblem till andra länder. Och det är ju precis det som sker idag. Ekologisk är ett steg på vägen mot hållbarhet, men det kan finnas flera steg på vägen, som vi bör värdesätta (det gör Maria Dirke, Ekologiska lantbrukarna). Man kan inte förenkla och bunta ihop den konventionella produktionen på det sättet som görs ibland. Det är ju jätteskillnad mellan svensk grisuppfödning och holländsk eller dansk. Det förbrukas 10 respektive 3 gånger mer antibiotika per djurenhet i dessa länder jämfört med i Sverige. Eller svensk odling i växthus uppvärmda med biobränsle och med biologisk bekämpning jämfört med spansk frilandsodling med stor användning av bekämpningsmedel. Jag håller inte med Erik Steen Jensen om att den ekologiska djuruppfödningen är mer återhållsam med antibiotika – inte jämfört med konventionell svensk djurhållning. Dessutom måste den svenska ekologiska uppfödningen av kyckling och gris åtgärda sina hälsoproblem. Naturskyddsföreningen hävdar att 20 % av fodret är importerat. Det stämmer inte med de uppgifter som Christel Cederberg fått fram (se tidigare bloggar). ”Den billiga matens pris är att vi förstör vår planet. I stället borde bönderna få betalt för allt positivt de skapar” citat Svante Axelsson. Och jag håller med.