Tidningen ATL lyfter Quality Genetics import av danska galtar som ett lyft för den svenska grisuppfödningen. Men av artikeln framgår också att det inte är så lätt att säkerställa att man inte importerar grissjukdomar till Sverige (typ PRRS), salmonella eller antibiotikaresistenta bakterier (MRSA). Sist frågan var aktuell var 2001 då Scan ville importera 500 danska galtar. Då blev det en intensiv debatt kring smittskyddsaspekter, men också kring hotet mot den svenska grisaveln. Då fanns det ju ett substantiellt inhemskt avelsarbete med särskild satsning på hållbarhet. Scan lyckades övertyga LRF:s ledning om värdet av att importera. Jag som ansvarig på LRF, fick munkavle eftersom jag hade argumenterat mot en riskfylld import. Frågan splittrade veterinärkåren, men till slut avrådde Jordbruksverket från en import av flera skäl och Scan och LRF backade. Men innan dess hade det blivit så tufft på LRF, så jag tog ett halvår tjänsteledigt i början av 2002. I övrigt ett av mitt livs bästa beslut och ett härligt halvår (jag gjorde allt roligt). Det finns ju sedan länge en allmän rekommendation att från smittskyddssynpunkt hellre importera sperma eller embryon. År 2001 fanns inte problematiken kring MRSA, som nu förekommer frekvent i danska besättningar. Kanske det finns skäl att jämföra med kycklingbranschen, som ställt krav på att importerade kycklingar (farföräldradjur) inte får vara antibiotikabehandlade för att undvika ESBL hos svenska kycklingar.