Mot hållbarhet – med eller utan GMO

I onsdags hade Partnerskap Alnarp sin årliga jordbrukskonferens i Alnarp bl a kring temat modern växtbioteknik. Det behövs ett omtag i debatten kring GMO. Det var huvudbudskapet från Jan Eksvärd, LRF. Vi behöver komma bort från polariseringen, som tyvärr har drivits av båda läger. Målsättningen måste vara att verka för en hållbar livsmedelsproduktion med eller utan GMO-grödor. Det är självklart att vi behöver en nordisk växtförädling för att svenskt lantbruk ska kunna vara konkurrenskraftigt. Konsumentföreningen Stockholm har gjort medlemsenkäter årligen sedan 1998. Konsumenterna är mindre negativa 2012 än 1998. Men man är mer orolig över teknikens effekter och bioteknikföretagens maktposition. Misse Wester, FOI uppmanade till att involvera konsumenterna. Det handlar om berättigade frågor kring ansvar, etik, varför får vi inte välja och är myndigheterna starka nog att reglera industrin. Hon förordade märkning och det gav mig stöd för min motion till Vi Konsumenter 2004 om att märka animaliska livsmedel där djuren fått GMO-foder. Den största användningen av GMO är ju just sojamjöl och majs till foder. Det är dags att bjuda in till ett brett samtal. Men det gäller att konsumenterna ges möjlighet att påverka och inte bara ställs inför färdiga lösningar. Vem tar initiativet?

Bakom aversionen mot GMO-grödor ligger sannolikt USA:s och Monsantos klumpiga intåg i EU. Jag satt själv i telefonmöten på USA:s ambassad där man försökte få de dumma svenska bönderna att inse att GMO-soja och majs var helt invändningsfritt. Det anser USA också om hormoner till köttdjur och antibiotika som fodertillsats. Och fortfarande är det i stort sett bara herbicidresistenta och insektresistenta GMO-grödor som finns på marknaden. Jag fick mothugg av min förra LRF-kollega Anders Nilsson, när jag hävdar att GMO-sojan inte är hållbar p g a att den gett glyfosat-resistenta ogräs och att användningen av bekämpningsmedel inte minskat (Christel Cederberg).
Svenskt Sigills hållning är att man inte säger nej till gentekniken i sig. Man måste skilja på genteknik i slutna kärl och GMO-grödor som släpps ut i naturen. De flesta vitaminer och aminosyror är framställda med hjälp av genteknik. Men konsumenterna accepterar inte dagens tillämpning i växtodlingen (för att inte tala om djur). Liksom konsumenterna anser Svenskt Sigill också att kemiföretagens dominans oroar. Svenskt Sigill vill erbjuda ett certifierat GMO-fritt alternativ. Frågan är om det finns möjlighet att få till stånd en öppnare attityd från dagens inbitna nej-sägare som Sveriges Konsumenter, Slow Food eller Greenpeace. Jag tror dock inte att man kommer acceptera herbicidresistent GMO-soja. Den upfattas inte tillföra konsumentnytta eller tillfredställa ett långsiktigt krav på hållbarhet. Dessutom är det svårt att få acceptans för att odlingen styrs av kemiföretagen.

2 kommentarer

  1. Gunnela
    Publicerad 6 mars, 2013 at 11:27 | Permalink

    Jag har fått en kommentar från Jochen Koester från tyska Verband Lebensmittel ohne Gentechnik d v s Livsmedel utan GMO. Han undrar varför Arla som kört GMO-fritt nu övergår till RTRS-soja. Det borde inte vara problem med att få tag i GMO-fri soja eftersom marknaden växer för GMO-fritt i Österrike, Frankrike och Tyskland där produkterna märks enligt ländernas officiella märkningsregler. Han skickade en intressant österikisk studie där man jämfört märkningssystem för GMO-fria livsmedel i Österrike, Tyskland, Frankrike och Italienska Tyrolen. Det är märkningar som går utanför EU:s krav på livsmedel. Jag kan skicka rapporten till den som är intresserad.

  2. Gregor
    Publicerad 25 februari, 2014 at 16:21 | Permalink

    Arla vill väl helt enkelt kunna flytta mjölkråvara som man vill, man finns ju i flera länder, samt slippa kritik för GMO-grädden mm från Danmark. Gris- och fågelproducenterna följer John med stor förtjusning (i stället för att försöka profilera gmo-friheten). RSTS är en mycket svag certificering, liksom t ex RSPO – står det ”Roundtable” så drar många öronen åt sig…

    Det är inte bara de besprutningståliga grödorna med giftrester och jord/vattenskador man är skeptisk mot, även de giftproducerande som än mer dödar pollinatörer osv…och den lilla men ändå risken för resistensspridning (tänk på Tage Danielssons sannolikheter)

    Tacksam om du skickar den österrikiska studien/rapporten.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.