Under den senaste månaden har jag blivit intervjuad av en kanadensisk journalist på besök i Sverige och en forskare från Princeton University, USA, som ska skriva en bok om antibiotikaresistens. Båda var uppenbart intresserade och imponerade av bondeorganisationernas roll och initiativ i antibiotikafrågan. Man ville lyssna av ”farmers voice”, som jag ansågs representera, eftersom jag jobbade på LRF 1980 -1982 när det begav sig. Jag är fortfarande väldigt stolt över böndernas proaktivitet och initiativ efter att frågan kring generell antibiotikatillsats i foder lyfts i DN av Thomas Michélsen 1981. Det var Gunilla Krantz nybliven informationschef på Slakteriförbundet som kom till mig på LRF och utan Sven Tidalas, VD på Slakteriförbundet, stöd så hade det nog inte gått att driva frågan vidare. Det var inte konsumenterna som drev frågan eller veterinärerna. LRF formulerade sin antibiotikapolicy tillsammans med branscherna 1981 och efter stämman 1984 gjorde LRF en framställan till departementet om ett förbud mot tillväxtantibiotika. Tillsammans med några riksdagsmotioner, där jag hjälpt till med formuleringarna, beslöts att införa ett receptkrav på antibiotika i den nya foderlagen. Det var verkligen inte alla som jublade. Jag blev rejält utskälld av veterinärer inom Djurhälsovården och veterinärläkemedelsindustrin. Jag tror faktiskt inte SVA på den tiden direkt tillstyrkte den nya lagen. Men efter EU-medlemskapet blev och är SVA den professionella resurs, som tillsammans med andra myndigheter och organisationer är nödvändiga för att vi ska tillsammans ska motverka en ökning av andelen antibiotikaresistenta bakterier. Den 10 april samlas vi igen.
En kommentar
What sparked the interest of a Canadian journalist and a researcher from Princeton University in the role of farmer organizations regarding antibiotic resistance during their recent visits to Sweden? Regard Telkom University