Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

När man som jag fyller jämt idag, blir det gärna dags för eftertanke. Jag har varit gift med min man i 39 år och nästan lika många år med Sveriges bönder. Det finns säkert många som tycker jag skulle skiljt mig från de senare d v s bönderna för länge sedan. Men personligen känns det som en fantastisk ynnest att få jobba för en engagerad och professionell yrkeskår. En yrkeskår som har så viktiga uppgifter, som att leverera livsmedel, energi och råvaror till industrin. Men också att förvalta jorden och medverka till att tillhanda ekosystemtjänster och kollektiva nyttigheter. Kollektiva nyttigheter som biologisk mångfald, ett fantastiskt kulturlandskap, friska djur och säkra livsmedel. Jag blir arg när jag hör konsumentreaktioner, som fortfarande beklagar sig över dyra livsmedel. Har man inte funderat över hur livsmedlen har kunnat bli så relativt billiga. Läs boken Matens pris. Fattar man inte, att om alla andra kostnader har ökat, så måste det också drabba de som producerar livsmedlen.
Jag har under åren haft många kloka bondeledare, som utmärkt sig för att proaktivt svara upp på berättigad kritik och välja väg. Som sa nej till att utfodra djur med självdöda och sjuka djur och att ge kött- och fiskmjöl till kor. Fortfarande har vi dessa också att tacka för att svensk djurhållning på 80-talet slog in på vägen att begränsa behovet av kontinuerlig antibiotikabehandling. Friska djur behöver inte behandlas med antibiotika. Det som oroar mig är att det finns djuruppfödare som kritiserar svenska djurskyddsregler och inte inser att det finns ett samband mellan ett gott djurskydd, god djurhälsa och liten andel resistenta bakterier hos svenska djur. Vill exempelvis svenska grisuppfödare hamna i samma situation som danska, där man betraktas som bärare av MRSA och därmed som smittrisk när man kommer till sjukhus.