Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Riksdagens djurskyddsforum ordnade i går i riksdagen ett seminarium kring djur i utedrift. Forskare från SLU och SVA redovisade både för och nackdelar med att djur vistas ute. För visst finns det utmaningar även med att ha djur ute – olämpliga betesmarker, parasiter och smittor som campylobacter hos kyckling. Den ekologiska djurhållningen har också sina problem. Helena Wall, SLU tog upp det välkända problemet med snabbväxande kycklinghybrider, vars tillväxt måste hållas igen för att kunna slaktas vid 10 veckor. Fodret till fjäderfä är allt annat än optimalt, eftersom rena aminosyror inte är tillåtna. Jag som rekommenderade att man i Sverige skulle pröva utedrift utan ekologiskt foder för exempelvis höns, blev förskräckt över EU:s handelsnormer, som kräver tillgång till utedrift året om, vilket skapar dåligt inomhusklimat för hönsen. Det är ju en vanlig driftsform i England, men passar dåligt för svenskt klimat. ”Djuren verkar ha det lika dåligt inne som ute” var Helena Leanders (MP) slutsats av seminariet. Men det var väl ändå en onödigt onyanserad tolkning av svensk djurhållning. Själv pratade jag för Sveriges Konsumenter och hade valt rubriken ”Ute eller Nära?”

Ja, frågan är vad konsumenterna tycker är viktigast. Helst tycker jag att man, som konsumentrepresentant ska bygga sin uppfattning på att man frågar konsumenterna och inte bara tycker till. Jag tror inte det finns några heltäckande studier om hur svenska konsumenter ser på att djuren hålls ute eller inne året om. Men en sak är säker att det finns konsumentstudier när det gäller det svenska beteskravet för kor. Svensk mjölk gjorde för några år sedan en enkät till svenska konsumenter som tydligt visade att en tydlig majoritet vill att korna ska gå på bete. Och det räcker inte med rastfålla. Beteskravet för kor har ifrågasatts av bönderna sedan länge. Just nu är det en styrelseledamot i LRF som tagit upp frågan, men innan dess i december 2011 var det ordförande i Arla, Åke Hantoft, som tog upp frågan i Lantbrukets affärer. Jag vet att han då fick på pälsen av Arlas informatörer. Men producentföreningen Sveriges Mjölkbönder har ifrågasatt beteskravet i många år (fråga mig som blivit attackerad på bloggen hela tiden). Jag har en viss förståelse för svenska mjölkbönder, som befinner sig i ett oerhört trängt läge, och tycker att man inte får betalt för att man skiljer sig från mjölkbönder i konkurrerande länder – varken från konsumenterna eller från svenskt landsbygdsstöd eller från EU. Men om bönderna ropar på att få ha korna inne samtidigt som man bjuder in till betessläpp i hela landet kommer det att uppfattas som ren dubbelmoral. För övrigt har ju Arla blivit KO-anmält för att Bregott- reklamen är vilseledande. Om man inte kan garantera att man har svensk mjölkråvara kan man inte heller garantera att de vackra bilderna från Brösarps backar med kor på bete stämmer.
Jag är ganska övertygad om att om jag gick ut på sta´n och frågade folk (som Louise Ungerth Konsumentföreningen Stockholm brukar göra) om de tyckte att kor, grisar och kycklingar ska få vistas ute, så skulle svaret bli ”självklart”. Precis som barn och gamla har rätt att få komma ut och se solen. Det ligger mycket av värde i att djuren ska få vistas i det som man uppfattar som naturliga miljöer. Visst är det mysigt. Den stora skillnaden idag mellan KRAV (och jag säger avsiktligt KRAV) och konventionell djurhållning är just kravet på utedrift. Man ser framför sig sprättande höns och bökande grisar bland gräs och maskrosor. Men det är inte alltid det är sommar och sol. Och Sverige är ett avlångt och ibland kallt land. Jag har sett odrägliga upptrampade lervällingar till betesmarker. Jag vet också att det finns många anmälningar från djurskyddssynpunkt från allmänheten som kritiserar att djur går ute när det regnar, blåser och snöar, även om man vet att djuren ofta tål kyla bra.
Frågan är vad konsumenterna skulle svara om man frågade om man var beredd att riskera livsmedelssäkerheten för att djuren ska få gå ute. Eller att ekologiska djur riskerar större parasitangrepp. Att det finns större risk för att äggen innehåller spolmask eller kycklingarna campylobacter. Eller att grisarna kan bli smittade med salmonella eller svinpest om de går ute. Man vet att svenskarna i gemen har stor tilltro till svenska myndigheter. Sverige är det enda land i EU som inte minskade sin nötköttkonsumtion under värsta Galna-kosjukekrisen under sent 90-tal. Erfarenheten säger att svenska konsumenter anser att livsmedelsäkerheten fixar myndigheterna eller ICA eller COOP.
En intressant fråga är om utegående djur är viktigare än att de finns nära oss som konsumenter. Nötkött från Sydamerika och lammkött från Nya Zealand kommer sannerligen från betande djur. Men det finns kanske en medvetenhet om att brasiliansk köttproduktion bidrar till avverkning av regnskogen – kanske. Nära och lokalproducerat är prioriterat högt av många konsumenter. Begreppet ogillas av Sveriges Konsumenter och Naturskyddsföreningen som anser att många feltolkar detta som ekologiskt. Jag tycker man ska respektera att många vill gynna landets bönder, värna svensk lagstiftning kring djurskydd och miljö och känna att man bidrar till en levande svensk landsbygd. Det är ju i Sverige vi som konsumenter kan främja svenska miljömål. Väljer man kött från betande djur från andra kontinenter så bidrar vi som konsumenter inte till svenska miljömål.
Men som konsument vill jag ha rätt att välja. Den rätten undanhålls oss om vi presenteras anonymt kött, mejeriprodukter, ägg eller kyckling. Visst kan jag välja ekologiskt (KRAV ) för att få mat från djur som gått ute.Redan 2010 framförde föreningen VI Konsumenter och Djurskyddet Sverige kravet på att få veta om nötköttet kommer från betande djur d v s inte från tjurar på helspaltgolv eller att lammen har fått chansen att komma ut på bete. Jag skulle kunna tycka att konsumenterna skulle förstå att lamm som slaktas till påsk inte har haft chansen att äta gräs. Frågan är om svenska uppfödare ska göra som i England och Danmark och satsa på ”free range” d v s utedrift utan krav på ekologiskt foder. Men då är det olyckligt att EU:s märkningsförordning för ägg kräver tillgång till utedrift året om, som skapar dåliga inomhusmiljöer för hönsen. Som konsumentorganisation ska man gärna hänvisa till att någon annan ska lösa problemet – politikerna, myndigheterna, industrin eller handeln. Jag tycker vi som konsumenter också har ett ansvar att för att ställa krav, ställa frågor och när möjlighet finns att göra informerade val.