Det är väldigt mycket arga bonderöster kring EMV (handelns egna märkesvaror) just nu. Del av kritiken gäller otydligt ursprung. Men handeln hävdar, säkert med rätta, att EMV-produkter är bättre märkta med ursprung än andra märkesvaror (jag har inte kollat). Men jag har aldrig sett en konsumentopinion kräva att handeln ska utveckla egna märkesvaror (EMV). Även här hävdar handeln att konsumenterna gillar EMV. Frågan är vad som är drivkraften. En allmän uppfattning är att det ökar handelns makt att kunna prispressa och kunna byta leverantörer. Att det sätter tryck på livsmedelsföretagen är ingen tvekan. I en enkät till livsmedelsföretagen rankas EMV som den viktigaste trenden – inte hälsa (som prioriteras högt av konsumenterna) eller miljö. På Eskil Erlandsson fråga om ICA:s EMV – ägg, som pressar svenska äggproducenter, blev svaret från Per Strömberg, ICA att det var självklart att ta fram en produkt som var 20 % billigare för kunden och förbättrar handelns marginaler. Det sistnämnda var väl en ärlig deklaration.
Som tillträdande VD för ICA förra året var Per Strömberg tydlig: Konkurrenskraftiga priser är och förblir en nyckelfråga och ICA ska satsa på EMV. På Livsmedelsföretagens matdag i april uttryckte Mats Jansson f d VD för Axfood sin syn på den historiska utvecklingen inom livsmedelssektorn. Förr levde handeln och leverantörerna i symbios, vilket var osunt. ”Nu utnyttjar handeln sin position i prisförhandlingarna på bekostnad av kvalitet och produktutveckling, vilket är lika osunt”. Ett intressant inlägg av en erfaren person. På ECR-konferensen (Efficient Consumer Response en samarbetsorganisation mellan leverantörer och dagligvaruhandel) uttalade EU-kommissionens konkurrenskommissionär Almunia: ”Private Label (EMV) har i vissa länder en volymandel på närmare 50 %. Det är inte klart vad det på lång sikt betyder för konkurrensen”. Kommissionen håller på att titta närmare på framväxten av EMV. Och konkurrens måste väl ändå avse både pris och kvalitet. Andelen EMV i svensk dagligvaruhandeln har länge varit låg i Sverige jämfört med andra länder exempelvis Storbritannien och Schweiz, men det har gått fort under senare år. EMV – ligan leddes 2012 av Lidl med 69 %. Därefter kommer Axfood med ca 25, ICA med 21 och Coop med 18 (källa Delfi, DLF).
”Mångfald i mejerihyllan” argumenterade tidningen Fri Köpenskap för i samband med att Milko blev ”uppköpt” av Arla. Nu blev COOP ny ägare av Grådö-mejeriet och fick möjligheten att tillverka egna EMV. Frågan är om den galopperande utvecklingen av EMV inom mejerisektorn verkligen gynnar konsumenterna , svenska kor och svenska miljömål?