I Jordbruksverkets rapport till regeringen ”Ett djurskydd i förändring ” 2008:24, föreslog Jordbruksverket att djuromsorgsprogram skulle kunna utvecklas, som alternativ till bindande djurskyddsföreskrifter. Syftet är att ge näringen möjlighet att hitta andra former för att uppnå en god djuromsorg med särskild anpassad lagstiftning. Idag finns sådana inom kyckling – och äggproduktionen. Det finns också ett kontrollprogram som ger möjlighet till utedrift av nötkreatur utan ligghall. På Grisföretagarnas stämma den 5 juni presenterades ett förslag till djuromsorgsprogram. Detta ska testas i 10 besättningar, om Jordbruksverket godkänner programmet. Förslaget innebär i korthet att man vill tillåta att suggan efter grisning kan fixeras max en vecka, att sinsuggor i samband med betäckning kan ställas i bås, att avvänjningsåldern sänks, att man kan öka beläggningen i tillväxt – och slaktsvinsavdelningar och att avdelningsstorleken för slaktgrisar inte begränsas till 400 grisar. Jag har frågat Bo Algers, professor i djurens miljö och hälsa, som tidigare gett synpunkter på förslaget vad han tycker.
Vad anser du om principen att tillämpa av näringen drivna djuromsorgsprogram som alternativ till bindande djurskyddsföreskrifter?
-Det kan fungera om den övervakande myndigheten noggrant följer omsorgsprogrammet och tydligt markerar om det inte fungerar. Här ställs ibland djurskydd mot näringsintressen och därför är det problematiskt om det är en myndighet som har att utveckla näringen som också ska övervaka djurskyddet. Särskilt om myndighetens generaldirektör betraktar näringsidkarna som sina ”kunder”.
Vad är erfarenheterna hittills av Svensk Fågels och Svenska Äggs program?
-Erfarenheterna är dåliga. Från Svenska Äggs program går det inte, enligt uppgifter som jag fått, att få tag i data. Här finns ingen insyn. Svensk Fågels program har helt kraschat. Fothälsoprogrammet, som ju stått som förebild både nationellt och internationellt, visar att idag är fothälsan SÄMRE än vad den var när programmet sattes igång 1994! Då hade 33% av fåglarna fotskador varav 11% allvarliga sådana. 1999 var man nere i 18% varav 4% allvarliga. Första halvåret 2010 var de 44% varav 13% allvarliga! När det gäller utedrift av nötkreatur så behöver det programmet nog mer tid på sig innan det kan utvärderas.
Spontana synpunkter på förslaget?
-Det finns ingen forskning som visar att det ger fler överlevande smågrisar om man fixerar suggor under de första dagarna efter förlossning. Men man kan på goda grunder anta att suggans djurvälfärd blir sämre när hon sätts i bur och inte ens kan vända sig om. Sådana tankar trodde jag tillhörde 60-talet.
Finns det åtgärder som skulle kunna förbättra djuromsorgen d v s ökad överlevnad, mindre skador eller ge bättre hälsa?
-Man avlar på allt större kullar. Det VET vi ger en högre smågrisdödlighet. Bättre vore att avla på lagom stora kullar med jämna och väl utvecklade nyfödda smågrisar. Det är viktigare att rikta forskningen mot att studera vilka egenskaper suggor ska ha för att vara bra mödrar och ge vitala smågrisar. Så sker också nu både i Sverige och i andra länder.
Grisföretagarna anser att dagens regler bygger på förutsättningarna på 80-talet, men är det inte så att föreskrifterna reviderats under Djurskyddsmyndighetens tid?
-Jovisst. Djurskyddsmyndigheten genomförde en genomgående revidering av reglerna till 2007. Och grisproducenterna deltog i det arbetet.
Vad säger vetenskapen när det gäller sänkt avvänjningsålder och ökad beläggning när det gäller risk för högre sjukligheten och beteendestörningar?
-En sänkt avvänjningsålder riskerar att ge ökade problem med smågrisdiarréer. Detta eftersom smågrisarna inte hunnit vänja sig långsamt vid smågrisfoder innan de slutar att dia suggan. Ett plötsligt foderbyte påverkar tarmfloran negativt och sjukdomsalstrande bakterier växer lättare till och ger diarréer. Mer antibiotika kommer att behövas för att hantera detta. En ökad beläggning ger en sämre boxhygien då grisarna får svårare att ha en särskild plats att gödsla sig på. En sämre hygien ger i sin tur ett ökat infektionstryck som kan resultera i ökad sjuklighet och ökad antibiotikaförbrukning.
Riskeras sjukare djur och högre antibiotikaanvändning enligt din bedömning?
-Ja, den risken är uppenbar.
Är det verkligen stora skillnader mellan svenska och EU:s utrymmeskrav för växande grisar. Utrymmesbehovet för grisar över 110 kg levande vikt är enligt EU:s grisdirektiv (2008/120) 1,00 m2. I Sverige gäller för grisar över 110 kg Sverige 1,02 m2.
-Reglerna är utformade lite olika i EU och i enskilda länder. I ditt exempel är ju skillnaden försumbar.
Vad krävs i form av utvärdering av förslaget?
-Frågan om fixering av suggorna måste belysas med riktiga forskningsprojekt – inte bara att se hur det går i några besättningar. Men framförallt tycker jag att man borde fråga konsumenterna hur de ser på att göra dessa förändringar. Vägen mot mer kött och billigare kött är ju en återvändsgata. Hur långt in på den gatan vill man gå? Här måste svenska grisproducenter kommunicera mycket mer med konsumenter/medborgarna. Och dessutom måste de omsorgsprogram som nu funnits en tid utvärderas av oberoende forskare!
Vad är ditt råd till Jordbruksverket, som på sikt ska godkänna programmet
-Låt först oberoende forskare, lämpligen finansierade direkt av något forskningsråd, göra en noggrann utvärdering av de omsorgsprogram som hittills funnits. Det är hög tid att sätta strålkastare på detta! Och när det gäller det lagda förslaget så tycker jag att verket ska lyssna med sitt departement om det är regeringens mening att forskningsmedel ska användas för att studera om man kan sätta djur som just har fött i bur. Är det så svenska folkets skattemedel ska användas? Om svenska grisbönder ska räddas, så är det väl inte med sämre djurskydd.
2 kommentarer
TACK för att någon vågar stå upp för djurvälfärd och matkvalitet. Och att någon vågar skriva det som sägs. Jag tror att det enda sättet som svenskt kött kan konkurrera är att det är producerat under godtagbara förhållanden för djuren. Tack än en gång!/lena
Som erfaren djurskyddsinspektör kan jag bara bekräfta det som sägs och applådera din blogg.När det finns så mycket bra i svensk djurhållning att vara stolt över är nuvarande utveckling fel väg att gå. Det är härligt att det finns personer som kan och vågar lyfta dessa mycket viktiga frågor! Tack!
/ Inger