Tidningen Råd & Rön har i sitt senaste nummer, nr 6, en artikel om bristen på svenska livsmedel. Chefredaktör Carina Lundgren säger att det är mest prat och tomma förhoppningar när det gäller att tillgodose efterfrågan, som hon hävdar finns. Jag blir inte klok på om Carina tycker att man på något sätt lurar konsumenterna. Men jag håller med om att intresset från politihskt håll är alldeles för lågt. Men det ska man inte bara skylla på Eskil Erlandsson utan snarare på högsta politiska ledningen. Men vad är hönan och vad är ägget? Det som saknas i artikeln är ett resonemang kring varför vi har brist på svenska livsmedel inom flera områden, där vi har goda förutsättningar att producera mer som mjölk, kött och frukt. Frågar man svenska bönder och svensk livsmedelsindustri skulle de med rätt hävda att handelns prisfokusering har pressat priset till bonden. Det kan inte ha undgått någon att många svenska mjölkbönder och grisuppfödare har tvingats ge upp när avräkningspriset (priset till bonden) inte täcker kostnaden för insatser som arbete och foder. Och svenskt djurskydd och lågt antibiotika-avtryck kostar. Därför ligger mjölkproduktionen i Sverige långt under vad vi får producera inom EU:s mjölkkvot. Därför blir det brist på svenskt smör och svensk grädde (och finsk mjölkråvara används till Bregott). Vid EU-inträdet födde vi i Sverige upp över 3 miljoner grisar och nu ligger slakten på 2,5 miljoner. Och CAP är inte till för bönderna utan för att kollektivt förbättra miljön och ge billigare livsmedel till konsumenterna. R & R ifrågasätter om man skulle kunna tillgodose dagens köttkonsumtion med svenskt kött. Men det är inte önskvärt att konsumera så mycket kött som vi gör i dag för hälsan och klimatet. Men skulle vi minska importen av kött rejält och istället öka den svenska produktion av mjölk och kött skulle vi bättre kunna uppfylla svenska miljömål, som levande landskap, biologisk mångfald och mindre klimatpåverkan. Vi är många som varnat för att en nedläggning av svenskt jordbruk kommer innebära att vi inte kommer att kunna tillgodose svenska konsumenters önskan om säkra och trygga svenska livsmedel. Det är som Louise Ungerth Konsumentföreningen Stockholm brukar säga: ”Vem är boven: industrin, handeln, men också vi som konsumenter, som inte bryr oss om vi har något svenskt jordbruk kvar utan bara tittar på pris. Köp svenskt, helst ekologiskt, men om inte, så åtminstone svenskt.” Och så slutligen – visst är svenskt jordbruk beroende av import av insatsvaror. Men det jobbas mycket att försöka ersätta importerad soja i foder med inhemska proteinfodermedel. Men allt är en prisfråga. Med kravet på låga produktionskostnader blir det för dyrt att ersätta den prisvärda sojan med raps, åkerbönor och ärter. Inblandningen av sojamjöl i kycklingfoder är ca 20 % och inte 40 %, som R & R skriver. Till kor är sojamjöl ca 5 % av totalfodret.