Jordbruksverket och LRF fick SIS pris för bästa hållbarhetsseminarium ”2050 är klimatfrågan löst. Vad äter vi då?” Grattis. Tre ansvariga myndigheter stod för del av programmet; Förutom Jordbruksverket också Naturvårdsverket och Livsmedelsverket. Men av de viktigaste myndigheterna saknades Konsumentverket (KOV), vilket Anna Richert, Svenskt Sigill så riktigt påpekade. Klimatcertifiering är ett viktigt instrument för att minska utsläppen av växthusgaser, men KOV har vägrat att informera om detta på sin hemsida. Och information om Sigill-certifierat Naturbeteskött skulle glädja både miljön, den biologiska mångfalden och Världsnaturfonden. Och konsumentengagemanget är viktigt. Vi ska minska vår köttkonsumtion, men på ett klokt sätt. ”Varför inte flygfri tisdag som alternativ till köttfri måndag? Och sluta slöäta fulkött!” sa Helena Jonsson, LRF. Fulkött är sådant kött som exempelvis ökar antibiotika-avtrycket (se blogg 6 juli).
Livsmedelsföretagen (LI) hade bjudit in Peder Tuborg, VD för Arla (vilket tydligen retat danska mjölkbönder) för att ge synpunkter på svensk mjölkproduktion. Tuborg försökte peppa svenska bönder med att säga att Sveriges livsmedelproduktion är i världsklass. Det är självdestruktivt att ifrågasätta om vi ska ha en svensk livsmedelproduktion, som var titeln på seminariet. Samma dag presenterade LI sitt hållbarhetsmanifest : ”För företagen är det viktigt att producera livsmedel med minsta möjliga klimatavtryck, som håller en hög hälsonivå genom en produktion som är ett resultat av goda arbets-förhållanden både i Sverige och i övriga världen. Genom att erbjuda spårbarhet och transparens kring de råvaror som används i livsmedelsproduktionen ökar branschen sin trovärdighet. Ett sätt att säkerställa att råvaran man använder är producerad med goda villkor är att använda sig av tredjepartscertifierade råvaror och produkter” sägs bl a i policyn.
På Borgebys Fältdagar invigde Göran Holm, Scan tillika ordförande i LI med att hylla samarbetet mellan primärproduktion och industri. Det skulle vara klädsamt om hans VD Marie Söderqvist skulle vara lika positiv till svenska bönder, och inte förnärmat tycka att dessa gynnas speciellt inom exempelvis Matlandet till nackdel för industrin. Det är dags att tydligare kroka arm LI och LRF. Förra årets uttalande från Marie Söderqvist om att svenska livsmedelsföretag inte behöver svenska bönder behöver för gott förpassas till skamvrån. Många av LI:s medlemmar är ju faktiskt ägda av Sveriges bönder. Finns ingen mjölk i Sverige finns inga mejerier som LRF:s Helena Jonsson sa. Visst importeras råvara men enligt den nya hållbarhetsstrategin ska svenska livsmedelsindustrin ställa krav på exempelvis djuromsorg. Och här har handeln företrädd av Åsa Domeij, Axfood utlovat gemensamma djurskyddsstandarder.
Årets Almedalen hade ett program som var mer späckat än någonsin. Nackdelen är att det inte finns en chans att vara med på alla högkvalitativa seminarier. Å andra sidan är alla där (Land lantbruk lyste med sin frånvaro och ICA såg jag bara på ett seminarium och inte där jag tyckte de borde vara). Almedalen är en fantastisk mötesplats. Nackdelen är, att om man är intresserad av ett område som mat, jordbruk och miljö, så får man ”stå ut med” att minst tre till fyra gånger lyssna på Eskil Erlandsson, Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, Marie Söderqvist, LI och Anna- Maria Corazza Bildt. Och Eskil talar sig varm för svensk livsmedelsproduktion och Matlandet förstås. Louise – alltid påläst slår åter ett slag för att minska svinnet att inte äta kött förpackad i skyddad atmosfär och tyckte bl a att nyckelhålet är tråkigt. Marie Söderqvist skulle vinna på att utstråla lite mer positivismen. Anna-Maria Corazza Bildt, var svår att hejda i debatten om hästköttskandalen. Men hon visade sig vara en varm anhängare av svensk landsbygd, närproducerad mat och att vi måste vara beredda på att betala mer för mat med hög kvalitet. Jag föreslog ett samarbete med Vi Konsumenter.