Det var rubriken på den konferens som 1996 ordnades i Bryssel på initiativ av Turid Ström, Sveriges Konsumentråd och Karl-Erik Olsson då EU-parlamentariker i samråd med LRF. Det var startskottet på alla de aktiviteter som Sverige drev för att övertyga EU-kommissionen och medlemsländerna om att göra som Sverige d v s förbjuda antibiotika som generell fodertillsats. Det hade riksdagen beslutat om fr o m 1986 på LRF:s initiativ. Det är intressant att se tillbaka på vad vi kände till och vad som sas i denna fråga för 17 år sedan. För det första kan vi konstatera att vi kan stryka frågetecknet. Det finns ett tydligt samband mellan antibiotika i djuruppfödningen och risken för antibiotikaresistenta bakterier som ett folkhälsoproblem. Om detta är vi överens, vilket inte var fallet 1996. Kommissionen hävdade då att antibiotika i foder inte hade några skadliga effekter. EU:s förbud mot antibiotika som fodertillsats trädde i kraft 2006 – 20 år efter det svenska förbudet. Sedan dess har Kommissionen också fastställt en handlingsplan mot antibiotikaresistens i november 2011. Ingvar Ekesbo känd djurskyddsprofessor var en av huvudtalarna på konferensen 1996: ” Förbjud onödig antibiotika i EU:s grundlagar. Mer plats för djuren och mindre antibiotika ger gladare och friskare djur. Den svenska modellen är den mest vetenskapligt och biologiskt logiska” sa Ekesbo. Bättre ursprungsmärkning av animaliska livsmedel efterlystes. Så får kunderna göra sitt val. ”Helst skulle jag vilja att bondens nummer stod tryckt på den köttbit du köper” sa Ekesbo. Rubriken på mitt anförande kring hur svenska uppfödare tacklat förbudet 1986 var ”Hårt arbete, blod, svett och tårar – men det är möjligt”. Jag presenterade bl a lantbrukets antibiotikapolicy (1981 reviderad 1995 och som reviderats av LRF 2013. En kvarstående svaghet enligt policyn är att vi i Sverige har dålig koll på förbrukningen på gårdsnivå jämfört med Danmark, Nederländerna och Tyskland, men mer om detta i senare blogg). ”I Sverige är konsumenter och lantbrukare överens om att rutinmässig användning av antibiotika måste bekämpas” sa Turid Ström. Och den enigheten förutsätter jag finns även idag. Men jag kanske skulle önska mer tydlighet från konsumenterna. Nu i augusti träffas det informella nätverket mot antibiotikaresistens. Få se vad vi kan hitta på för att påskynda den viktiga processen.
2 kommentarer
Jag bryr mej om vad jag och vad min son äter.Problemet jag och många med mej är att kommunen jag bor i vägrar lyssna på sina medborgare.
Vi vill ha närproducerad mat som,vi iaf inbillar oss,är enklare att kontrollera.
Slaktmetod,djurhållning-miljö,bort med religiösa inslag i slakt och certifiering(dels för att inte bli pådyvlad en religion dels för att inte bekosta halal-certifieringsföretagen som lyder under sharialagarna), hälsoskäl samt miljöskäl som ytterligare argument
och därigenom även ur samhällsekonomisk vinkel
Vår kommun försöker påstå att de inte kan köpa närproducerat för att de är styrda av EU. De ljuger alltså då det ingenstans står skrivet att man inte kan göra en upphandling med bonden runt hörnet! Det handlar bara om att skriva upphandlingen på ett sätt som uppfyller kraven på de varor man vill ha på tallriken hos våra skolelever såväl som inom äldreomsorgen i kommunen.
Har du några bra förslag, hållbara argument som jag kan ta med mej till medborgarförslaget vi kommer att skicka in till kommunen inom det snaraste? Isf tack på förhand.
/Carin
Hänvisa till Miljöstyrningsrådets http://www.msr.se kriterier för upphandling avlivsmedel. Bland dessa kriterier finns goda möjligheter att ställa krav som gynnar värderingar som livsmedelsäkerhet och djuromsorg