De försvinner en efter en. Det är förstås oundvikligt. Det finns vissa som man minns med mycket värme och glädje. Claes! jag har fortfarande kvar de sockor du gav mig en kall marsdag 1996. Swechick står det på sockorna. Jag hade genomlidit en råkall demonstration mot Gunnar Nilsson i Viken. Han inseminerade sina kor med importerad sperma från Belgian Blue. Det var då olagligt. Och där stod vi – folk från såväl Djurens Rätt, Djurskyddet som Bengt Persson från LRF Skåne och markerade vår avsky över att den extrema nötkreatursrasen introducerats i Sverige. Efter denna ganska omskakande händelse inklusive TV-intervju, fick jag komma in i värmen hos Claes i Viken. Det var väldigt typiskt Claes, som jag inte jobbat med sedan 1980. Han och jag hade många roliga år (1975 – 1980) tillsammans i kycklingbranschen. Han som importör av ”grandparents” till svensk kycklinguppfödning via företaget Swechick och jag som foderutvecklare hos Lantmännen. Det var konferenser, projekt, möten, årsmöten och studieresa till Nederländerna för att besöka Euribreed. Claes alltid vänlig, positiv, charmant och festglad. Min syster hade Claes till bordet på min 40-årsfest och blev som många andra charmad. När min kollega på LRF Sören Persson vill tala med någon som kunde historien om svensk kycklingproduktion, hänvisade jag till Claes. Jag fick veta att han var sjuk för något år sedan och ringde. Tack Claes för en fin tid.
2 kommentarer
Hej Gunnela!
Skulle just kontakta dig för att få lite input till en nekrolog över Claes som ölklubben tänkte skriva. Det var fint skrivet av dig som han beundrade och uppskattade mycket.
det står att artikeln är skriven av ”Gunnela Ståhle” vilket gjorde mig nyfiken men det måste väl handla om ett egendomligt mistag eller….??
Vi kan väl höras i morgon hoppas
tillgivne
Claes Ståhle
Hej Gunnela,
Tack, va fint du skrev om pappa! Vi syskon, Louise, Martina och Fredrik forsoker att samla ihop minnen fran vanner, bekanta och kollegor och utav en slump hittade min man din blogg! Roligt och varmande! Louise