”Näringsnationalismen är obegriplig, flagga lagom!” säger Malin Siwe i dagens Expressen. Att konsumenter värnar om och föredrar landets egna livsmedel kallas ibland också för matchauvinismen och av frihandelsvänner för otillbörlig protektionismen (Marit Paulsen, Birgitta Ohlsson och Marie Ludvigsson SvD). Jag tycker det inte detta är något som helst konstigt. Mat är något man stoppar i kroppen flera gånger om dagen och är mer värdeladdat för många än kläder eller tekniska prylar. Men det finns också en insikt om att mat inte bara är livsmedel utan har betydelse för landskapet, hälsan, djuren och miljön. Svenska konsumenter vill värna svenska bönder. Det är den enkla sanningen, som bekräftas i flera stora konsumentstudier. Att närproducerat ibland värderas högre än ekologiskt och djurskydd avspeglar samma sak. Det är också därför franska konsumenter vill ha franska råvaror, accepterar att franska bönder demonstrerar och franska premiärministrar måste klappa kor på lantbruksutställningar. Jag har tidigare skrivit att jag gärna är protektionist när det gäller mat om det gynnar min egen och djurens hälsa, miljön och det svenska landskapet (blogg 9 oktober2011). Svenska livsmedel är också unika i avseende på låg förbrukning av antibiotika till svenska djur, salmonellafrihet och god djuromsorg. Jag har debatterat med Malin Siwe i liknande frågor tidigare. Jag tycker det är både begripligt och sunt att man värnar sin egen livsmedelsproduktion och sina bönder.