Frågan är berättigad med tanke på Sveriges roll i diskussionerna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA inför Obama-besöket. Att Naturskyddsföreningen, LRF och nu senast Dan Birgersson, ATL i P 1 uttrycker stor oro, verkar inte bekymra Fredrik Reinfeldt eller Ewa Björling. Förutom skilda synsättet när det gäller GMO (GMO-livsmedel märks inte i USA) och klordoppad kyckling finns stora skillnader i hur man producerar kött i USA och i EU. I den amerikanska slutgödningen i feed lots av köttdjur används inte bara hormoner och tillväxtantibiotika utan också betaagonister – allt för att effektivisera produktionen (läs LRF:s nyhetsbrev Internationella Perspektiv nr 12) . USA har också drivit igenom att i FN:s standardiseringsorgan Codex införa gränsvärden för ractopamin (en betaagonist) i livsmedel, vilket påverkar möjlighet att säja nej till handel inom WTO. Nu finns ett avtal mellan EU och USA som hindrar export av kött som fötts upp med hjälp av hormoner från USA till EU – än så länge. Men detta garanteras bara med intyg. Vem kontrollerar? Nationalekonomen Rickard Forslid Stockholm universitet talar bara om fördelar med ett större frihandelsområde. Visst kan det vara knepigt med skillnader i sättet att producera mellan USA och EU, men det får man väl lösa med märkning tycker Forslid. Svenska konsumenterna ställer krav på att livsmedlen ska vara säkra, producerade med god djuromsorg, helst vara svenska, men väljer ändå att köpa amerikanskt nötkött ex ICA Selection. Vet ICA egentligen hur uppfödningen i USA går till? Nu hoppas jag att andra medlemsstater i EU inser vad som står på spel när det gäller livsmedelsäkerhet, miljö och etik i ett kommande frihandelsavtal med USA. Men visst frihandeln inom EU är också ett problem. I morgon är det hearing kring EU:s nya djurhälsolag, som inte kommer förhindra handel med djursmittor, som också kan smitta människor och som kan medverka till ökad antibiotikabehandling.