Henrik Ennart, Svenska Dagbladet, har vällovligt tagit upp debatten kring transfetter i livsmedel. Jag har också hört Livsmedelverket och Eskil Erlandsson uttala att transfetter i livsmedel inte är något större problem i Sverige eftersom industrin frivilligt har minskat innehållet. Därför behövs inget bindande regelverk. Just det, men nu är det faktiskt så att svenska konsumenter inte bara erbjuds svenska livsmedel (det ska gudarna veta) utan en stor andel är import. Jag trodde naivt att förordningen om information till konsumenterna 1169/2011 just skulle innehålla krav på att deklarera transfettinnehåll, vilket enligt SvD inte är möjligt. Det är intressant att det i USA är obligatoriskt.
Apropå den nya förordningen pågår en diskussion om hur ursprung av kött ska definieras. Detta har delegerats till Kommissionen i form av tillämpningsregler. Kommissionen tycker det räcker med uppfött och slaktat d v s inte som nötköttet idag; fött (kläckt för kycklingar), uppfött och slaktat. I dessa dagar kring krav på spårbarhet (hästköttsskandalen) och smittspridning ska alla led med d v s fött (kläckt), uppfött och slaktat, även om det kommer kosta en del pengar. Mängder av kalvar och smågrisar transporteras kors och tvärs i EU som kan sprida smittor och är en viktig djurskyddsaspekt. Läs gärna Vi Konsumenters yttrande (www.vikonsumenter.org)
Om frivilligheten kring transfetter ska fungera måste handeln sätta gränser. Vi som konsumenter kräver att handeln tar bort värstingarna från butikshyllorna. Precis som ICA, COOP, Axfood m fl (tror jag) kräver att nötköttet inte kommer från obedövade djur eller från den extrema rasen Belgisk Blå, så borde handeln gemensamt sätta upp gränsvärden för innehållet av transfett. En gång i tiden förbjöd, åtminstone ICA, holländskt kalvkött. – men det var då det! Nu förekommer dock inom handeln en diskussion om att sätta upp gemensamma kriterier för djurskydd.