Ekologiskt forum har lagt ambitiösa målsättningar för utvecklingen av den svenska ekologiska produktionen och konsumtionen. Trettio procent av den svenska arealen ska vara ekologisk och 50 % av den offentliga konsumtion år 2020. Fördelen med den svenska ekologiska odlingen är att vi slipper alla risker med kemiska växtskyddsmedel. Dessutom gynnar ekologisk produktion den biologiska mångfalden. Det senaste kan vi dock uppnå utan en certifierad ekologisk produktion med exempelvis certifierat naturbeteskött. Jag har fortfarande lite svårt att se de stora bekymren med handelsgödsel, mer än att framställningen kräver energi. I tidningen Jordbruksaktuellt 25 september vill Johanna Sandahl och Gun Rudquist Naturskyddsföreningen, att vi höjer blicken och talar om agroekologiskt. Agroekologiskt utesluter inte gödsling och sprutning, men har ett annat synsätt som syftar till ökad hållbarhet. Det kanske skulle frigöra oss från konstigheter i EU:s förordning för ekologiska produkter. Jag anser att man i den ekologiska produktionen skulle acceptera syntetiska aminosyror som ett sätt att sänka proteinhalten i foder och därmed slippa fiskmjöl i foder till enkelmagare. Detta skulle minska kväveläckaget. Av djurskyddsskäl måste vi få behandla sjuka djur med relevant behandling. Man bör också acceptera vaccinering av galtar som alternativ till bedövad kastrering. Att inte inkludera transport och slakt i EU-standarden är oacceptabelt. Flera av dessa frågeställningar har hanterats av KRAV. Och jag vill att efterfrågan på ekologiska produkter i första hand ska tillgodoses av svenska bönder. 50 % ekologiskt i offentlig upphandling får inte innebära att offentliga upphandlare inte ställer krav på djurskydd och miljö för resterande 50 %. Som jag skrivit om tidigare så kan små framsteg i de s k konventionella produktionen ge viktiga framsteg för hållbarheten. Det är viktigt att landsbygdsprogrammet ger stöd till både ekologiskt lantbruk och till miljöåtgärder och djurskydd i s k oekologisk produktion.
Livsmedelsäkerhet har knappast varit fokuserat i den ekologiska produktionen. Inom Sveriges Konsumenter har vi haft en diskussion om campylobacter hos konventionell och ekologisk kyckling. Sanningen är att ett flertal breda studier visar att 80 % av svenska ekologiska kycklingar är smittade (smittan hämtas utomhus), medan 9 % av svenska kycklingar bär på smittan. 70 % av danska importerade kycklingar är smittade. Verkligheten är inte alltid enkel. Är utedrift viktigare än livsmedelssäkerhet? Antalet campylobactersmittade människor ökar i Sverige.
En kommentar
Din sista frågeställning ”Är utedrift viktigare än livsmedelssäkerhet?”
Jag hänger på här med min fråga ”Hur kan utevistelse/utedrift göras säker ur smittskyddssynpunkt?
Med vänlig hälsning