Naturskyddsföreningen säger det. Föreningen Vi konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm säger det. Jordbruksverket säger det. Konsumentenkäter säger det d v s man vill ha svenskt och närproducerat kött även om man i bland gör tvärtom. Men frågan är vem som bestämmer utbud och priset i butik. Och på krogen vet vi inte alltid vad vi får. Att LRFs budskap är ”välj svenskt” är väl självklart. Men nu undrar jag när Sveriges Konsumenter ska erkänna att från hållbarhets – och konsumentsynpunkt ska vi minska köttkonsumtionen genom att huvudsakligen minska importen av kött. Kött som oftast, men självklart inte alltid, produceras med högre miljöbelastning, högre antibiotikaförbrukning, större utsläpp av klimatavgaser och sämre djurskydd. Naturskyddsföreningen har närmare 190 000 medlemmar och Konsumentföreningen Stockholm 600 000 medlemmar. Konsumentkraft att räkna med med andra ord.
I torsdags anordnade KSLA (Kungliga Skogs och Lantbruksakademin) ett intressant seminarium kring Svenskt kött – hållbar produktion och konsumtion. Bra och faktabaserade dragningar av Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen, Elin Röös, SLU och Jan Eksvärd, LRF. Budskapet från Johanna Sandahl var bl a att Naturskyddsföreningen vill ha ett aktivt jordbruk i hela landet. ”Använd markresursen klokt. Producera kött där det bäst lämpar sig ex i Sverige. Köttkonsumtionen ska styra mot minskad totalkonsumtion av kött där importen står för minskningen”. Föreningen förordar betande djur och djur som utnyttjar restprodukter. I första hand rekommenderas betande djur i svensk ekologisk produktion eller naturbetesdjur. Och till detta budskap ska vi lägga Jordbruksverkets rapport ”Hållbar köttkonsumtion” som presenterades i januari i år. Vi konsumenters rapport från workshop november 2011 (www.vikonsumenter.org) och alla de konsumentstudier som genomförts under senare år..
Det fanns vid seminariet en del upprörda känslor med anledning av Naturskyddsföreningens eko-kampanj, där budskapet är att äter du o-ekologiskt mat så kommer den från djur som fått hårt besprutat sojamjöl. Jag förstår att många bönder känner sig felaktigt utpekade. Och det var ju budskapet i min tidigare blogg 22 september. Det finns många köttbönder som inte alls använder soja i foderstaten och inblandningen i mjölkkofoder har minskat rejält under senare år. Den största mängden importerad soja går till fjäderfä. Johanna Sandahl hävdade felaktigt att den ekologiska produktionen inte importerar fodermedel. Det importeras sojabönor till den bl a den ekologiska mjölkproduktionen. Sanningen är att den svenska ekologiska mjölkproduktionen har högra inblandning av soja än den konventionella. LRF stimulerar ekologisk produktion, men Jan Eksvärd tycker eko-kampanjen är olycklig eftersom den gör bönder som vill övergå till ekologisk produktion tveksamma. Vi behöver växtskyddsmedel sa Jan. Vi ska använda de bästa medlen på det bästa sättet.
Det finns eko-supporter som inte drar sig för konstiga argument. Häromdagen kom ett uttalande med anledning av polluters pay principle. Han ansåg att man borde straffskatta handelsgödsel eftersom den läckte näring till Östersjön. Jag vet att det finns krav på spridningsarealer för stallgödsel. Men vad är det som säger att inte stallgödseln läcker till vattendragen. Den diskussionen har funnits när det gäller grisar i utedrift. Och det var ju grisgödsel från storskaliga intensiva grisfabriker som polackerna vräkte i Östersjön.