Frågan kring sårbarheten i svensk livsmedelsförsörjning har väckts på olika håll. Förra fredagen visade tidningen ATL hur illa det ser ut när det gäller möjligheten för svenska konsumenter att få tillgång till livsmedel i händelse av avspärrning. Bengt- Anders Johansson (M) anser att detta är något som EU kan hantera och vi i Sverige behöver inte bry oss. Men sannolikt tänker han alldeles för traditionellt. Det är klart att det inte är sannolikt att vi tvingas stänga gränserna p g a krigshot. Men det finns ett antal andra tänkbara scenarion. När mul- och klövsjukan slog till 2001, så blev det förbud mot transport av levande djur och stora begränsningar i handeln med animala livsmedel. Det finns andra potentiella hot som naturkatastrofer, breda strejker och pandemier. När jag väckte frågan i Jordbruksverkets konsumentråd uttrycktes skepsis från rådsmedlem och att den uttalade oron för brist av livsmedel skull kunna härledas till partsinlagor. Men det var faktiskt försvarsberedningen som uttryckt oron. Dags att tänka om. Det är faktiskt så att svenska konsumenter vill känna tryggheten i att kunna välja närproducerade livsmedel av en mängd olika skäl. Det är inte bra om man inte kan tillgodose den efterfrågan.
2 kommentarer
En viktig aspekt att fundera på är om det är försvarbart att vi här i Sverige har moralisk rätt att lägga beslag på en massa jordbruksmark i andra länder när vi samtidigt minskar brukandet av vår egen odlings- och betesmark. Ibland förfasar sig tyckare i svensk media över att tex Kina ”roffar” åt sig jordbruksmark i Afrika eller Ukraina. Är det egentligen någon skillnad…?
Jonas!
Skillnaden är att Kina skaffar sig makt över den jord kineserna ”grabbar” åt sig. Och skulle det land de lagt beslag på jord hos ångra sitt överlåtande så har Kina militär att sätta in för att hävda sin makt, sitt avtal/sitt köp.
I Sverige är vi helt i händerna på världsmarknadens goda vilja i en krissituation. Och militär makt har vi ju, som bekant, ganska litet av numera.
Om den dagen skulle komma att vi är hänvisade till världsmarknadens goda vilja kan den viljan komma att prissättas mycket högt.
Sverige är väl dessutom det land i världen som är flitigast förespråkare för en fri marknad även vad gäller jordbruksprodukter och köp av jord i andra länder = land grabbing!
Se till exempel EU:s kapitalliberaliseringsdirektiv, som var en del av vårt medlemskap. Där Sverige inte nöjde sig med att det bara skulle gälla inom EU (tvingande med medlemskapet) utom utvidgade det till att omfatta hela världen.
För närvarande är väl inte risken så stor att kineserna köper jord i Sverige, men möjligheten har våra egna regeringar bäddat för, genom nämnt direktiv utvidgat till global nivå för vår del. Och tiderna kan förändras – det har de gjort förr.