I många år har vi levt med att den danska lantbruksnäringen hävdat att man är världsbäst på salmonellabekämpning och har lägst antibiotikaanvändning till djur i världen. Vi som har fakta, vet att svensk djuruppfödningen slår den danska både vad det gäller salmonellafrihet och att Sverige har lägst antibiotikaförbrukning per kg levande vikt i hela EU. Men nu har Nederländerna framgångsrikt lyckats minska sin antibiotikaanvändning till holländska grisar så att man har 20 % lägre förbrukning än Danmark. Nederländerna och Danmark är de enda länder i EU som har statistik över djurslagsvis förbrukning av antibiotika. Det avslöjar att Sverige inte lyckats med detta, trots tjat från LRF redan på 90-talet. Men det händer också andra saker när det gäller antibiotika till djur. FDA, Food – and Drug Administration, i USA har fastlagt en plan om att läkemedelsföretagen ska medverka till en utfasning av antibiotika som tillväxtbefrämjare. Företagen ska ta bort indikationen att preparaten kan användas för att öka produktionen. Man förväntar sig att målet uppnås snabbare om industrin medverkar. Dessutom ska man ändra sitt veterinärdirektiv så att man kopplar användningen av antibiotika för terapeutiskt bruk till veterinär tillsyn d v s en motsvarighet till receptkrav. Frågan har diskuterats i USA i årtionden. Frågan är om antibiotikaresistensfrågan nu fått en sådan tyngd att läkemedelsföretagen och veterinärerna är beredda att medverka.
Motståndet från producenter och läkemedelsindustrin i USA har under många år varit monumental. Jag har genom åren stött på en mängd studier, som visade att tillväxtantibiotika inte gav upphov till antibiotikaresistens. Dessa studier användes av motståndarna bl a Lantmännen, till det svenska förbudet mot antibiotika som tillväxtbefrämjare d v s receptkravet, som fördes in i den svenska foderlagen 1984 och trädde i kraft 1986.
I samband med detta ska jag erkänna en gammal ”synd”. När jag arbetade med kycklingfoderutveckling hos Lantmännen på 70-talet gjorde jag utfodringsförsök med Avotan (avoparcin) till kyckling. Min kollega gjorde motsvarande på slaktsvin. Försöken gick bra och som tack blev vi 1979 bjudna av veterinärläkemedelsföretaget Cyanamid på en tre veckors studieresa i USA. Det var kanske ändå då, jag blev övertygad om att den oerhört intensiva produktionen av kyckling var beroende av en massiv antibiotikabehandling. Men man använde inte tillväxantibiotika som i Sverige utan det mer potenta tetracyklin, som regelbunden profylax. I Sverige hade man i många år använt Nitrovin, som tillväxtantibiotika. Som antibiotika var Nitrovin också verksamt mot clostridieinfektionen, nekrotiserande enterit, s k vaktelsjuka hos kyckling. Efter ett antal år uppstod utbrott av vaktelsjuka bland kycklingflockarna. Branschen bytte till avoparcin och utbrotten försvann. För mig blev det ett lekmannamässigt bevis för att clostridierna blivit resistenta mot Nitrovin. Den erfarenheten tog jag med mig när jag skrev LRF:s första antibiotika- policy 1981.
2 kommentarer
Hej, intressant det du skriver.Kan du hjälpa mig med att hitta källor med tillförlitliga uppgifter som eventuellt bekräftar att danska kycklinguppfödare använder antibiotika i förebyggande syfte?
Nej jag har ingen bra kontakt i Danmark. I Danmark bestämde man sig tidigt 1997 att frivilligt avveckla tillväxtantibiotika i kycklingfoder innan EU-förbudet som kom 2006. Kanske kan Svensk Fågel, veterinär Pia Gustavsson, hjälpa dig med en lämplig kontakt.