Idag samlar landsbygdsministern Eskil Erlandsson och GD för Jordbruksverket, Leif Denneberg till möte med anledning av den s k griskrisen. Och den här gången handlar det inte om bilder från Djurrättsalliansen (november 2009) utan om att den svenska grisuppfödningen straffas ut till förmån för import av griskött från andra länder som Danmark och Tyskland. Griskött som produceras på ett helt annat sätt än i Sverige med andra djurskyddsregler och med mångdubbelt högre antibiotikaförbrukning. Jordbruksverket har i inbjudan fokuserat på grisböndernas lönsamhet, men frågan är långt mycket större än så. Det är en fråga av principiell karaktär – priset för det låga priset. Och det handlar om allas ansvar. Problemen ska inte lösas av grisuppfödarna. Jag hoppas inte man fastnar i en diskussion om att man ska öka transporttiden till slakt utöver de max 8 timmarna eller att direkt sänka svenska djurskyddsreglerna till EU:s nivå. Allas ansvar innebär att man måste se på hela livsmedelskedjan. ICA uttalar att svenska konsumenter inte vill att svenska bönder sänker ribban för ett gott djurskydd. Att ICA väljer att satsa på svensk bacon i sin EMV är en signal, som innebär att man förstått. Och det krävs fler sådana signaler, precis som tidningen Fri Köpenskap säger i sin ledare. I Storbritannien har man kört med tydliga kampanjer med ”Buy British” med brett stöd även från politikerna. Mer ursprungsmärkning är ett steg på vägen. Och det gäller också storhushåll och restaurang. Varför är det så fult att i Sverige stödja sina egna bönder? Det är ju faktiskt det, som många konsumenter gör när man säger att man vill ha närproducerat.
Scan har svarat på min twitter att man ska slakta grisarna och hellre skicka slaktkroppar utomlands. Menar man allvar med detta? Även svensk livsmedelsindustri har ett ansvar att med utgångpunkt från sin hållbarhetsstrategi välja svensk köttråvara. COOP har svarat mig att man ser till att lagstiftningen följs, trots att Bo Algers med rätt hävdar att man köper i EU olagliga grisar utan svans.
Enligt uppgift kommer 27 personer delta i Eskils möte. ? Är det inte väl många och är det rätt personer? Jag saknar konsumentrepresentation. Jag har igår hos Sverige konsumenter pekat på problemet och önskar att man skulle kunna bekänna färg. Svenska konsumenter vill ha svenskt kött, med svenska värden. Säg det, så att handeln får ännu tydligare signaler. Och frågan berör fler politiker än landsbygdsministern. Lena Ek borde svara på hur man ser på att Sverige bryter mot det i riksdagen beslutade generationsmålet, genom att man med en omfattande import flyttar sina miljöproblem till andra länder, liksom djurskydd och antibiotikaavtryck. Birgitta Ohlsson som konsumentminister borde ta ställning till att konsumenterna skulle kunna göra medvetna val genom bred ursprungsmärkning och lyssna till sin partikollega Marit Paulsen, som inte vill att vi ska handla med smittor som antibiotikaresistens. Göran Hägglund, som gjort antibiotikaresistens till sin hjärtefråga borde reagera på risken för ökad antibiotikaförbrukning genom att svensk handel stimulerar till en antibiotikaberoende uppfödning i andra länder. Alltså – var rädd om förtroendet för den svenska bonden och svenska mervärden och se till att alla aktörer i livsmedelskedjan ser sin roll och tar sitt ansvar. Ingen skulle tjäna på att sätta sig i en situation där vi får en likartad debatt i Sverige, som i Danmark kring bristande djurskydd (se tidigare blogg). Det skulle knappast öka efterfrågan på svenskt griskött.
2 kommentarer
Det vore förfärligt att förlora den svenska landsbygden – för det är vad det handlar om. Men minns tekoindustrin, biltillverningen, läkemedelsindustrin etc. Hur konkurrerar man med länder med lägre löner och sämre förhållanden för både djur och människor om konsumenterna inte vill betala?
That hits the target pefcyrtle. Thanks!