Det finns många – forskare, politiker, ideella organisationer, myndigheter och samhällsmedborgare, som stöder uppfattningen att vi måste ändra vårt sätt att leva och konsumera om vi ska minska påverkan på klimatet och klara försörjningen för 9 – 10 miljarder människor på jorden på ett hållbart sätt – ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Varför ordnas annars globala möten kring klimatfrågan och bevarande av den biologiska mångfalden? Varför finns svenska politiska miljökvalitetsmål och generationsmål liksom internationellt överenskomna mål om minskad klimatpåverkan. Varför finns målsättningar om giftfri miljö och ökad ekologisk produktion?
Då kan man som Åke Rutegård, VD för Kött – och Charkföretagen KCF, tycka att det är ”tröttsamt med den allt talrikare och högljudda skara av förståsigpåare och världsförbättrare som ska tala om för oss vad vi ska äta och hur vi ska leva”. Åke retar sig på budskapet i debattartikeln I Svenska Dagbladet 11 februari kring minskad köttkonsumtion med konsument – miljö och djurskyddsorganisationer som avsändare. Det är möjligt att vissa av KCF:s medlemmar gillar sådana uttalanden. Andra, hoppas jag, inser att budskapet i artikeln innebär ökade möjligheter för svenskt uppfödning och produktion – inte tvärtom. Det svenska generationsmålet innebär att vi i Sverige inte ska uppnå lägre miljöpåverkan genom att flytta miljöproblemen utanför landets gränser. Det gör vi genom att importera kött med sämre miljö – och djurskyddsprestanda. Frågan om köttkonsumtionens antibiotikaavtryck är också en ytterst angelägen fråga, som gynnar svensk djuruppfödning. Budskapet är med andra ord att den minskade köttkonsumtionen bör ske på bekostnad av import. Utan djur i Sverige kan vi inte uppfylla svenska miljömål. Så Åke, det är nog bättre att bejaka den utveckling, som ändå är på gång och se möjligheterna. Se till att hjälpa oss konsumenter att göra medvetna val. If you can´t beat them, joint them!