Igår ordnade SLU, KSLA, LRF och SEI (Stockholm Environment Institute) ett utomordentligt intressant seminarium med professionella inledare som Lisa Sennerby Forsse, SLU, Johan Rockström, Stockholm Resilience Center och Johan Kuylenstierna (SEI). Generationsmålet, som beslutats i riksdagen, innebär att vi inte ska flytta vår miljöpåverkan över landets gränser genom import, lyftes av Johan Rockström (det var ju det vi lyfte i artikeln kring minskad köttkonsumtion). I dag fick vi ett tydligt exempel. Sveriges utsläpp av växthusgaser har ökat med 15 – 20 %, genom vår ökade konsumtion av importvaror och inte som Moderaterna hävdar minskat med 20 % om man bara tittar på inhemsk produktion. Sverige saknar en strategi för trygg livsmedelsförsörjning och är det mest importberoende landet i EU. Vi kan lita på att framtiden är mer osäker än någonsin. Vi vet inte vad klimatförändringarna för med sig och den globala handeln bygger på 5 -7 dominerande länder. Vi kan inte lita på att handeln är stabil. Det kan vara slut på eran av låga livsmedelspriser. Svensk åkermark kan vara ett viktigt kapital. Och glöm inte det goda exemplets makt sa Johan Rockström. En viktig del av hållbarheten är närhet mellan producent och konsument. Livsmedel och jordbruk har andra värden än bara konkurrenskraft (en känga till Centern). Men vi har utmanande klyftor i samhället – urbaniseringen, citat: ”Vi slipper beroendet av landsbygden”.
När man sedan bjuder in till paneldebatt med ett antal politiker blir man över lag grymt besviken. Eftersom dessa kommer inspringande utan att fått den digra bakgrunden från förmiddagen, blir kommentarerna i många avseenden väldigt dåligt förankrade i fakta och bristande insikt om framtidens risker. Det är beklämmande att höra statssekreteraren Magnus Kindbom © flera gånger varna för protektionismen, hänvisa till Matlandet, konkurrensutredningen och att vi har ett ansvar för den fria handeln och utvecklingen i andra länder. Anna Maria Corazza Bildt (M) vill inte tala om vad Sverige ska göra. Det är ju EU som är hemmamarknaden. Isabella Lövin (MP) och Matilda Ernkrans (S) är eniga om att det krävs en långsiktig livsmedelstrategi. Hur ska vi annars klara svenska miljökvalitetsmål och leva upp till generationsmålet?
Protektionismen har blivit ett slagträ, som tillgrips när andra argument tryter. Det är väl inte protektionismen att diskutera om vi ska producera livsmedel i Sverige, som har goda förutsättningar för en hållbar produktion. Det är väl inte protektionismen att ifrågasätta om vi ska flytta klimat- och miljöpåverkan till länder som exporterar till Sverige. Det är väl inte protektionismen att försöka verka för att minskad antibiotikaanvändningen till djur i fler länder än Sverige.
I Finland är det ”ingen vettig människa som skulle avsäga sig självförsörjning” sa Johan Åberg finska LRF. Det skulle vara politiskt självmål. Förklaringen ligger givetvis i det stora grannlandet Ryssland. Finland är till ca 80 % självförsörjande på mjölk, potatis, ägg och griskött. Lantbruket har starkt politiskt stöd och industrin är till stor del bondeägd, även om man expanderar i länderna runt Östersjön. Hela kedjan drar åt samma håll.
Skillnaden mot den svenska situationen är dramatisk. Svenska politiker står för import och fri handel, sa Helena Jonsson, LRF. Det är fult att tycka att inhemska livsmedel är viktiga. Det är dödssynd att tycka att CAP kan vara bra. Marie Söderqvist, Livsmedelsföretagen har ju också uttalat att man inte behöver svenska bönder. Inte underligt att svenska bönder tappar sugen, trots de mest fantastiska och unika mervärden. Men ge inte upp! Just nu finns ett fönster att utnyttja svenska konsumenters stöd. Men det är som Ingrid Persson IP, numera Formas sa: Det är fler som borde vara här. Det är de redan frälsta, som alltid samlas och nickar instämmande.