Allas ansvar för mindre och ”bättre” köttkonsumtion måste givetvis omfatta alla – även oss som konsumenter. ”Att minska köttkonsumtionen – allas ansvar” var rubriken på den debattartikel som ett antal konsument, miljö – och djurskyddsorganisationer publicerade i Svenska Dagbladet den 11 februari. Uppmaningen som riktades mot ett antal aktörer i livsmedelskedjan, handeln, besöksnäringen, livsmedelsföretagen (LI), SKL och LRF, måste också gälla avsändarna, vilket också mycket riktigt påpekades av LI. Vi ska inte bryta mot det politiska målet att exportera vår klimat- och miljöpåverkan eller för den delen inte heller medverka till högre antibiotikaförbrukning till djur genom importerat kött. Sverige saknar en strategi för trygg livsmedelsförsörjning och är det mest importberoende landet i EU. Många konsumentstudier visar att svenska konsumenter vill köpa svenska livsmedel. Som Johan Rockström sa i veckan: Närheten mellan producent och konsument är en del av resiliensen, motståndskraften mot negativa förändringar.
Den svenska grisköttproduktionen backar dramatiskt. Slakterier läggs ned. Nu fem över tolv, satsas på en rejäl kampanj för att ge konsumenterna information, varför man ska välja svensk fläskfilé i stället för dansk – eller kanske avstå? Att det är hög tid, har väl framgått av mina tidigare bloggar. Man bör också leta efter svenskmärkta charkuterier eftersom 70 % av grisen försvinner in i korv och annan chark. Men mitt budskap är allvarligare än så. Det handlar om att ta ansvar för en hållbar livsmedsförsörjning. Detta gäller inte bara kött, utan alla livsmedel. Kan man bara ställa sig på sidan och titta på. Naturskyddsföreningen driver att Sverige ska ha ett aktivt jordbruk i hela landet. Konsumentföreningen Stockholm trycker på COOP och säger tydligt, ursprungsmärk, välj ekologiskt eller svenskt. Föreningen Vi Konsumenter har i sin rapport från workshoppen i november 2011 tydliggjort mervärden för svenskt kött. Medveten Konsumtion stöder närproducerat och ekologiskt. Nu senast får vi stöd av Blå Stjärnan och Veterinärförbundet i en debattartikel i Sydsvenskan. Kan man hävda att det är producenterna, som har ansvaret att kommunicera och informera, som Sveriges Konsumenter framför? Det handlar om att svenska konsumenter ska ha tillgång till de livsmedel, som man faktiskt säger att man vill ha. Vill man inte gynna en hållbar livsmedelskonsumtion? Som konsument är jag allvarligt oroad och det borde också Sveriges Konsumenter vara.