I senaste numret av tidningen Djurens Rätt, hävdar etolog Lena Lindström att betande djur inte behövs, att det öppna landskapet inte är naturligt utan snarare en smaksak. Det är både okunnigt och oroande att Djurens Rätt uttalar sig i strid mot vetenskapen och ifrågasätter nationella och internationella miljö – och hållbarhetsmål. Det är helt fel att hävda, att innan vi började hålla betesdjur i Sverige, så var landet täckt av urskog. Om Lena Lindström lyssnat på Urban Emanuelsson, Centrum för biologisk mångfald, i Vetenskapsradion, så hade hon lärt sig att innan mäniskan började hålla tamboskap och får, så hölls markerna öppna av vilda växtätare som exempelvis uroxar och varianter av mufflonfår. Liksom den amerikanska prärien hölls öppen av bison och den afrikanska savannen hålls öppen av betande djur. Våra svenska hag – och betesmarker är en av våra artrikaste biotoper, som hyser en mängd olika växter, men också en rik fauna, som bidrar till ekosystemtjänster som pollinering. Dessa hagmarker vårdas mest effektivt genom betande djur. Det är inte bara betandet, utan också djurens bök och tramp som bidrar till detta. Biologisk mångfald är ett av våra mest hotade hållbarhetsmål enligt Planetary Boundaries (Rockström et al). Därför måste vi slå vakt om våra ängs- och hagmarker. Ett rikt odlingslanskap och ett rikt växt – och djurliv ingår därför i de av riksdagen beslutade sexton svenska miljökvalitetsmål. Därför behöver vi betande djur. Anna Eriksson, som ställde frågan i tidningen förtjänar ett ärligt och sakligt svar och inte ett ovetenskapligt tyckande, som passar Djurens rätts ideologi.
3 kommentarer
Hej!
Vad roligt att du läser vår tidning. Jag vill gärna säga att frågeställaren fick ett längre svar än vad som fanns utrymme att publicera i tidningen, på sin högst relevanta och intressanta synpunkt.
Jag tycker att det är viktigt att göra poängen att det inte finns ett ekosystem som är ”rätt”. Ekosystem förändras hela tiden. Introduktion av ”främmande” arter kan innebära stora förändringar, ofta med förödande konsekvenser för arter, individer och mångfald. Men det nya ekosystem som uppstår efter en sådan introduktion är inte per automatik varken bättre eller sämre än det föregående. Det gäller förstås även människans påverkan på naturen, i vår roll som invasiv art.
Vi har dock en tendens att tycka att det landskap våra nyliga förfäder skapade genom sitt invasiva levnadssätt är bättre än det som fanns innan jordbrukssamhället. Det kan verkligen ifrågasättas. Vi utrotade uroxen och förstörde och förstör fortfarande livsmiljöerna för mängder av arter genom skogsskövling och monokultur.
Vad gäller pollinering är biodling troligtvis en av de största bovarna bakom bidöden. Till viss del kan vi idag balansera upp den skada vi gjort genom att exempelvis sprida bisjukdomar och utrota uroxar, med att stänga in betande djur. Men jag håller fast vid att just den åtgärden, och att upprätthålla just det ekosystem som trivs på betade marker, är mer en smaksak än ett uppenbart överlägset alternativ.
Animalieproduktion innebär att betydligt mer mark behöver brukas än vid vegetabilieproduktion. Utan djurhållning hade vi med andra ord kunna njuta av ett artrikt urskogsbaserat ekosystem i större utsträckning.
Vi har en längre text om jord- och skogsbrukets påverkan på djur på vår hemsida: http://www.djurensratt.se/vara-fragor/samhallsbyggande-och-miljo/jordbruk-och-skogsbruk
Mvh Lena
Fanatism finns inom allt. Vi ser avarter speciellt inom det religiösa med extrema yttranden. Därför behöver vi inte fundera så mycket varför det aldrig går att få fred inom arabvärlden.
Här ovan ser vi ytterligare en sådan form av fanatism inom ett annat intresseområde som har blivit till religion. Den finns i Sverige dessutom.
Och ovanför mig ser vi någon (Gunnel) som inser att hennes argument inte räcker till och måste ta till smutskastning istället. Patetiskt om du tycker att dina åsikter är mest värda för att du har en blogg. Tydligt att du inte vet vad du snackar om.