Ett tack till Land Lantbruk som lyft frågan om antibiotika till djur som viktig fråga. Visserligen är rapporten om förbrukningen i olika länder inte helt fräsch, men den pekar på de stora skillnader som finns, där Sverige ligger lägst i EU. Dessa skillnader har redovisats på en mängd olika ställen och bevisligen gett resultat, eftersom bl a politiker och våra EU-parlamentariker lyfter frågan. Svenska Djurhälsovården och Vi Konsumenter tog upp rapporten på ett seminarium i Almedalen förra sommaren. Tack Kerstin Davidsson som speciellt pekade ut Gunilla Krantz och mig som initiativtagare till det svenska förbudet mot tillväxtantibiotika 1986. Och starten på hela processen var att Gunilla som informationschef på Slakteriförbundet, kom till mig på LRF 1981 och föreslog åtgärder mot antibiotika generellt i foder. LRF antog också sin första antibiotikapolicy 1981, där man föreslog en avveckling av tillväxtantibiotika. Men utan kloka ledare som Sven Tidala, Slakteriförbundet (hans efterträdare hade inte stått på sig på samma sätt) och ordföranden på LRF hade det inte gått. Det var på LRF:s stämma 1984, som LRF beslöt att göra en framställan till regeringen om ett förbud mot antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Foderlagen, som kom 1984, ställde krav på veterinärrecept och förbjöd antibiotika som fodertillsats. De värsta kritikerna fanns, tro det om ni vill, bland veterinärerna.
En annan angelägen och aktuell fråga. Var finns konsument – och hållbarhetsaspekterna i ett kommande frihandelsavtal mellan EU och USA? Jag noterar ett stort upprop för ett frihandelsavtal från industrin och även Mona Sahlin finns med som undertecknare. LO säger att detta är väldigt viktigt. Men man talar bara industri, tillväxt och jobb och väldigt lite om eventuella komplikationer. Var finns livsmedelssäkerhetsaspekterna? Spridning av antibiotikaresistens är en del av detta. I USA används mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Ni kanske såg inslaget om en amerikansk grisproducent i TV:s Aktuellt för ett tag sedan.
4 kommentarer
När ska du börja fundera över antibiotikaanvändningen på alla allmänt sjuka, snoriga, vinterkräksjuka ungar på våra dagisar.
Skulle hälsostatusen vara lika låg i våra djurstallar som den är på dessa kollektiva förvaringsanstalter av våra barn så skulle det vara larmrapporter dagar i ända i riksmedia. Men inget hörs från något håll.
Det finns en svensk handlingsplan sedan många år mot antibiotikaresistens, som omfattar såväl människor som djur. Den berör såväl användning av antiobiotika inom öppen vård och sjukvård som åtgärder för att förhindra smittspridning. Det finns också en motsvarande handlingslan inom EU sedan 2011 mot antibiotikaresistens. Det som berör humansidan handlar om återhållsamhet vid förskrivning med tydliga mål. Planen har medfört minskad förskrivning till f f a barn i Sverige. När det gäller smittspridning finns rekommendationer om åtgärder exemplvis i förskolorna med handtvätt och spritning. I tre år har berörda myndigheter och organisationer samlats den 18 november, vilket är antibiotika- dagen. Den 16 maj samlar för tredje året i rad SVA, Jordbruksverket och näringen för att diskutera fortsatta åtgärder. Det innebär att jag inte håller med om att inte antibiotika diskuteras inom förskoleverksamheten.
Du som är så engagerad i antibiotika i animalieproduktionen, känner du dig tillfreds med det som redogör här.
Det diskuteras mycket i samhället utan att det händer något och så tycker jag det är i denna fråga också. Jag har två nära förskollärare i min familj och jag vet hur smittorna dras runt och föräldrar som är frustrerade på mornarna när ungarna ska lämnas med alla möjliga bortförklaringar om att han och hon är ”nog frisk” nu.
Jag har svarat på din förra fråga. Att vi blir sjuka och smittar varandra är en realitet. Vi kan ju inte avskaffa dagis och andra fenomen där smittor möts. Det lyckas vi bättre med när det gäller djur, även om vi fortsätter att blanda kalvar från olika besättningar. När det gäller att minska smittspridning är det information som gäller (se tidigare svar) Och fortfarande förskrivs antibiotika när det inte behövs eller när det är verkningslöst ex virussjukdomar. Det finns en god kunskap hos svenska läkare och tandläkare om vikten av restriktiv och kontrollerad användning.